470 Torp åter presenterade sina åsikter för en bredare rubrik och inte oväntat stötte på ett allmänt omockså nyanserat motstånd. Referenten Torp hade skrivit texten till förhandlingsämnet “Hvilke Grundsa^tninger bor va;re atgorende for Sporgsmaalet om Ejendomsovergangen ved Kob og Salg af individuelt bestemte Losoregenstande, og hvorvidt egner dette Forhold sig til positiv Lovordning?’’, medan Herman Scheel och Tore Almén var koreferenter. I diskussionen deltog även Francis Hagerup och Carl Ussing. Då förhandlingen gällde möjligheterna till en Lamtida gemensam nordisk lagstiftning omköp av individuellt bestämt lösöre, delade sig debatten i en praktisk och en teoretisk del. Jag koncentrerar mig här på de teoretiska uttalandena, men det bör dock nämnas, att Torp de lege ferenda förespråkade två huvudregler. Enligt den första fick köparen i princip äganderätten och skydd mot säljarens borgenärer redan vid avtalets ingående, men därtill krävdes erläggande av köpeskillingen. Den andra regeln gällde rvxsalu, och denna regel skyddade den köpare, somi god tro fått köpeobjektet i sin hand; saknades tradition, hade ingendera köparen företrädesrätt, ombåda var i god tro. ’ Det var denna sistnämnda, även av Torp själv bervävlade regel, somväckte mest motstånd under diskussionen. Då det gällde problemets teoretiska sida, börjadeTorp sitt referat med en framställning av både avtals- och traditionsteorierna samt därtill en tredje av Carl Ussing och Ernst Moller antagen teori, enligt vilken antingen tradition eller betalning var förutsättning för äganderättens övergång. ’'' I enlighet med sina tidigare åsikter konstaterade Torp, att det avgörande problemet med samtliga dessa teorier var, “at de stille sig en umulig Opgave” beroende på det felaktiga “i selve Sporgsmaalets Formulering”. Man förutsatte nämligen, att det var möjligt att ge en enda regel för “hvad der i de forskellige Relationer maa krseves til Ejendomserhvervelsens Sikring”, och man hade “derved enten overset, at de Interesser, som her krydses, ere af ganske forskellig Art ... eller man er gaaet ud fra, at disse forskellige Fordringer ikke samtidig kunne honoreres”. Enlig gällande rätt, åtminstone i Danmark och Norge, var denna uppfattning naturlig, “fordi Retsordenen netop opererer med Begrebet Ejendomsret som en engang for alle given Storrelse med et fast Tilbehor af forskelligartede Retsvirkninger”. Då det emellertid var klart, “at de her krydsende Interesser efter Sägens Natur” ställde olika krav på överlåtelsen, måste man erkänna, “at Begrebet Ejendomsret i den hidtil gaengse Betydning kun er et Kollektivudtryk for en Rarkke Retsvirkninger, hvis Forudsaetninger ofte ville — men ej behove at — falde sammen”. Frågan ställd på det traditionella sättet kunde enligt Torp helt enkelt inte besvaras tillfredsställande, då ett riktigt svar förutsatte, 97 Torp, s. 38. 98 Torp, ,s. 4 rt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=