2 9 i inrikesministeriet Knud Larsens “Nordisk Starsborgerret” (1944; 94 s. inkl. bilagor; 8:o) är ett de legejerenda -arbete, som behandlade riktlinjerna för ett gemensamt medborgarskap i en framtida nordisk union. Bernt Hjejles framställning “Nordisk Retshullesskab” (1946; 104 s.; 8:o) byggde på ett föredrag med samma titel, som författaren hade hållit år 1943, och boken kom ur vid en tidpunkt, då den nordiska samhörighetskänslan var som starkast." 1 förordet sade sig Hjejle önska “ar give Lasserne en bred og almindelig Oversigt over det nordiske Retsfellesskab” på ett sådant sätt, “at den kunde vjekke den kege Lsesers Interesse for disse Forhold, der let virker torre og interesselose”. Boken innehåller även intressanta försök att definiera klet nordiska’ inom rätten (se IV). drots att landsretssagforer Bent Nebelongs “Om Forlofte. En Sammenligning og Vurdering af de nordiske Landes Regler om Forlofte med Henblik paa nordisk Fadleslovgivning” (1948; 1 57 s.; 8:o) framstår somett rent privatarbete, var det i alla fall följden av en av Köpenhamns universitet utlyst prisuppgift i rättsvetenskap för år 1945. Nebelong behandlade de nordiska länderna inklusive Finland, men inte Island, eftersom islänningarna inte hade deltagit i lagstiftningssamarbetet. Islänningarna hade dock ofta följt de gemensamma förslagen “saaledes at den fellesnordiske Lovgivning forsaavidt kan siges at omfatte Island”.'’ Ett ovanligt arbete, som omfattar hela civilrätten, är Frederik Vinding Kruses “En nordisk lovbog. Udkast til en fa:lles borgerlig lovbog for Danmark, Finland, Island, Norge og Sverrig” från år 1948 (XXIV + 626 s. inkl. reg.; 8:o)." Arbetet består av en lagtext (s. 1-275) och motiveringar (s. 276-606). Lagen är indelad i sex böcker: 1. Almindelig Del, 2. Personretten, 3. Familjeretten, 4. Arveretten, 5. Ejendomsretten (inklusive den immateriella förmögenhetsrätten) och 6. Fordringsretten. Man kunde säga, att systematiken påminner om 1800-talets tyska pandekträttssystem och BGB:s systematik med en omkastad ordningsföljd och uppställandet av en särskild ‘personrätt’ enligt dansk traditon, men också en annan förebild ligger nära till hands: den närmare 2000 år gamla tredelade Institutionesordningen persofiae-res-actiofies, personer, saker, käromål. “Ejendomsretten” var däremot Vinding Kruses egen skapelse (se nedan 2.4.2.2.). Man kunde se lagboken som ett tecken på den åldrande författarens allt starkare originalitet eller som ett försök av Vinding Kruse att återupprätta sitt 1 1 Recensioner i Uflt 1946 B. s. 94 t. (KnniJ Ilium) ocli l,i\l 1946, s. 43‘)-437 (Aarne Rekol.i). 12 NfMong, s. 11. Recension i | 1948. s. 331-336 (V('. E. v. EvBen). 13 Recensioner av de olika delarna i Sv| 1 1930, s. 321-330 (Gösta NX'alin), 331 1. (Hjalmar Karlgren), 332337 (Jörgen 0vergaard), 879-883 (Sjur Bnekhus), 883-887 (Bördur Elyjölfsson), 888-891 (Sigrid Beckman), 892-896 (Nils Beckman) och 896 f. (3. I. Hakulinen); delvis kritiska recensioner i UlK 1930 B, s. 17-40 (Jan KoBhernagel och Bent Nebelong) och J 1930, s. 8-16 (Poul Meyer).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=