469 tiska räckvidd sist och slutligen ringa och komi detta fall att koncentrera sig på frågan om tillämpligheten av § 33 även vid ett culpöst förfarande eller underlåtande, någonting som författarna endast i undantagsfall (Stang, Vihma; i viss mån Henry Ussing) accepterade. Debatten rörde sig därför i praktiken omskillnaden ‘måste antas ha känt’ jämfört med ‘borde ha känt’ i avtalslagens övriga ogiltighetsstadganden, en skillnad, somenligt Stang inte var stor — men, “[n]ogen forskjel er der dog”.'"' 2.2. Aganderättsbegreppet och äganderättens övergång Äganderättsproblematiken har traditionellt varit en av de mest omdebatterade frågorna i nordisk doktrin (se del II, s. 365-372). Då det gäller tidpunkten för äganderättens övergång, kan man skilja mellan en äldre och en nyare problemställning. Den äldre debatten utgick från axiomet att äganderätten var en odelbar helhet och att det därför var möjligt att fastslå en bestämd tidpunkt för dess övergång. Striden, både i tysk och nordisk doktrin, komatt stå mellan anhängarna av avtalsteorin (“kontraktsteorin”), somansåg tidpunkten för avtalets ingående vara avgörande, och traditionsteorins förespråkare, som betraktade köpeobjektets överlåtelse till köparen somden riktiga tidpunkten. I sin extrema form ledde båda teorierna till praktiska svårigheter, och på samma sätt som då det varit frågan om vilje- och tillitsteorierna (se del III, s. 336 ff.) hade man varit tvungen att ty sig till kompromisser. Redan på 1880- talet ifrågasatte dansken Carl Torp det meningsfulla i hela problemställningen, dvs. han ansåg, att det i själva verket rörde sig omett skenproblem. Enligt Torp kunde man inte betrakta äganderätten som en odelbar helhet, utan äganderättens övergång var en suecessiv företeelse, som ledde till att köparen så småningom fick ett allt starkare skydd mot säljaren, säljarens borgenärer, tidigare köpare vid tvesalu osv. Teorin var möjlig, eftersom Torp ansåg, att rättigheterna inklusive äganderätten inte var någonting annat än terminologiska hjälpmedel för att beteckna vissa grupper av befogenheter. Det var heter, bl.a. äganderätten, “som noget for sig existerende, som Kilde til flere eller fajrre Befojelser’’, och det var inte meningsfullt att tala om äganderättens övergång som en enhet, utan frågan måste avgöras i olika “Relationer” i förhållande till överlåtarens borgenärer osv. Torp kom därmed att bli grundläggaren av en ny teori, som bl.a. kallats för relationsteorin (se del III, s. 252 f). “en Indbildning” betraktade olika rättig- om man Den äldre nordiska debatten om äganderättens övergång vid köp av lösöre var livlig bl.a. på TfR:s sidor redan i slutet av 1800-talet. Man kan säga, att denna debatt nådde sin höjdpunkt på det tionde nordiska juristmötet år 1902, då 96 Stang, I tK 1930, s. 77 t. Sc även Hellner, rtlt. 1987, s. 306 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=