460 upplysningar omsäkra och relevanta fakta: “man maa i vidt Omfång have Ret til at udnytte sin bedre Viden — der bl. a. kan vaere Udtryk for samfundsgavnlig Forretningsdygtighed — til Opnaaelse af fordelagtige Retshandler”. Gränsen för upplysningsplikten låg vid vad “almindelig Haederlighed ... Aftl. § 33 ... kräver”. Enligt Lassen gick dock “Udviklingen i Retsopfattelsen i Retning af Oplysningspligtens Udvidelse, en Udvikling, som Retsanvendelsen omhyggeligt maa vogte sig for at haemme, medens der paa den anden Side i Retssikkerhedens Interesse er paakr^vet, at Retsanvendelsen ikke gaar forud for Udviklingen”. Stängs framställning av upplysningsplikten var “[njoget vidtgaaende”."^* Regeln i den danska avtalslagens § 33 att en rättshandling inte kunde åberopas osv., omdetta stred “imod almindelig Hsederlighed”, hade enligt Lassen varit gällande dansk rätt redan tidigare. Begreppet “almindelig Haederlighed” motsvarade det norska utkastets “Redelighed eller god Tro” och den svenska lagens “tro och heder”, och begreppet måste tolkas objektivt. Måttstocken var “den almindelige Retsopfattelses Dom”, och inte t.ex. en mindre sträng uppfattning i begränsade kretsar. Betingelsen för användandet av paragrafen var en vetskap hos mottagaren: “et nok så sikkert Skjon er ikke tilstrsekkeligt, heller ikke, at Loftemodtageren kunde ha haft denne Viden, naar han dog ikke har havt den”. A andra sidan kunde man dra den slutsatsen av § 33, att ogiltighet inte kunde följa av att mottagaren borde ha känt en viss omständighet, när han faktiskt inte kände till den, men också en sådan slutsats var utesluten, då avtalslagens tredje kapitel så uppenbart inte var uttömmande. Lassen dryftade också betydelsen av avtalspartens kunskap om en s.k. motivvillfarelse. Ommottagaren hade medverkat till eller genom ett förtigande upprätthållit villfarelsen, måste beteendet vara rättsstridigt för att förorsaka ogiltighet. Följden var utan vidare ogiltighet, “naar den retsstridige Fremkaldelse er uagtsom”, men “meget taler vistnok for” att förklaringens mottagare bar risken ^^selv om han ikke herved har handiet uagtsomf.^'^ Här knöts alltså påföljden till den omstridda rättsstridighetsläran. Lassen tog dessutom ställning till tillämpningen av avtalslagens § 33 i det fall, at Loftemottageren kjendte eller burde kjende Urigtigheden af en Forudssetning, som indses eller burde indses at have vseret Bestemmelsesgrund for Löftet”. Om mottagaren kände till förutsättningens oriktighet var ogiltighet enligt § 33 ofta följden. “Men er Lorholdet blot det, at Loftemodtageren burde have kjendt Urigtigheten, vilde det ikke vaere retfaerdigt i Almindelighed at kjende Löftet uforbindende”. Man kunde dock anta att ogiltighet följde, hvor Ugiltighed vilde vare tilstede ifolge Aftl. § 33, dersom Lofiemodtageren havde kjendt Forudsatningens Urigtighed, og hans Mangel af denne 58 Jul. Lassen, s. 133 f. och s. 134 not 12. 59 Jul. Lassen, s. 137 f. 60 Jul. Lassen, s. 140.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=