459 en säljare hade vardera sina egna intressen, “og det er en sunn ordning man reagerade endast mot missbruken. Medan Arnholmi stort sett följde Stängs och Knophs linje, hade Jörgen 0vergaard i sin monografi “Om ugyldighet av viljeserklseringer” (1948) i det tysta tagit avstånd från lojalitetstanken, somhan inte ens nämnde. Overgaards inställning till avtalslagens § 33 var kritisk och följde närmast danska och svenska uttalanden. De norska lagmotiven var på denna punkt “nokså uklare” och de hade “overhoved en vis tilboyelighed til å gjore et nytt stort prinsipp ut av regelen i § 33 ...”. Då man samtidigt medgav, att regeln var abstrakt och att den fick en konkretisering först genom avtalslagens § 30, medgav man i själva verket, att principen inte var ny utan att den också hade varit grunden för äldre regler, t.ex. omsvek. Det var visserligen “et alminnelig prinsipp i enhver möderne rettsförfattning i storst mulig utstrekning å motvirke uredelighet og ikke å beskytte den onde tro”, men en sådan allmän princip måste omformas till detaljerade särregler, om man ville ha en rationell lagstiftning. “Og slagordet ‘synbar viljesmangef kan egne seg for en kapiteloverskrift, men gir ikke et brukbart kriterium i en lovregel. Enligt Overgaard hade § 33 betydelse somett supplement till regeln omsvek i § 30, när det var fråga omett utnyttjande av en villfarelse, som man inte själv hade framkallat. § 33 kunde dock inte åberopas, då adressaten inte kände, men väl kunde ha känt till de relevanta omständigheterna, om han bara hade varit tillräckligt aktsam. “Stängs motsatte l^ere har intet holdepunkt i loven og er forkastet så vel i dansk som i svensk teori.” Om adressaten hade avsiktligt underlåtit att ta del av tillgängliga upplysningar, måste detta dock jämställas med kunskap. »56 57 Julius Lassens kommentar till den danska avtalslagen av 8.5.1917 (1917) är en liknande ‘autentisk tolkning’ som Tore Alméns motsvarande kommentar till den svenska lagen, då båda författarna hade aktivt deltagit i förarbetena. Lassen befattade sig i sin framställning utförligt med Stängs synpunkter, somhan i allmänhet dock hade föga sympati för. Lassen talade inte omnågon lojalitet inom avtalsförhållanden, och han tog uttryckligen avstånd från en vidsträckt upplysningsplikt. Fortielse er som Hovedregel ikke retsstridig.” Man var endast skyldig att ge upplysningar om“faktiske Kjendsgjerninger, som man ved sikker Besked om, ikke Formodninger eller Skjon”, och man var i regel inte ens skyldig att ge 55 Arnholm, 56 0vergaard, Ugyldigher, s. 69 f. 57 0vergaard, Ugyldighet, s. 71 ff. 102 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=