455 ven “(forfattet under Julius Lassens auspicier) gir uttryck for en utpreget engstelse overfor § 33, de trenger den så langt tilbake som mulig”. De svenska motiven skrivna av Tore AJmén intog en mellanställning, men närmade sig de danska synpunkterna. I senare tid hade Jul. Lassen och Hjalmar Karlgren försökt så mycket sommöjligt att reducera paragrafens betydelse, medan Stang sade sig ha fått anslutning till sina synpunkter från Henry Ussings, Vinding Kruses och Knophs sida “og vel også fra Gjelsvik”. Stang konstaterade sammanfattande, att det nu rådde enighet om riktigheten av hans tolkning av § 33 i Danmark och Norge, då ingen längre godtog Jul. Lassens framställning, men att meningarna fortfarande var delade i Sverige och i Finland.” Stang framhöll även i detta föredrag etikens betydelse i affärslivet, men även det förnuftiga i att uppträda lojalt. Med en socialdarwinistisk vändning konstaterade Stang, att det skedde “en naturlig seleksjon — en naturlig utvelgelse”, och den, som fick ryktet om sig att uppföra sig illojalt, förlorade lätt sina affärsförbindelser. Stang inkluderade både upplysningsplikten och en allmän skyldighet att värna om motpartens intressen i lojalitetsprincipen. Det hade varit annorlunda i “den seldste romerske rett... så att den somhadde solgt en hest til levering omto dager ikke pliktet å gi den för — han hadde jo lovet dare og ikke facere”.'*" Det är ett intressant faktum, att Stang betraktade avtalslagens § 33 endast som ett mellansteg i utvecklingen mot ett allt större iakttagande av etiska och sociala synpunkter, alltså mot den ovan refererade sociala förmögenhetsrätten, som ju av honom dock också hade framställts som redan förverkligad. Enligt Stang hade det uppstått en ny ogiltighetsprincip. “Mens avtalelovens § 33 er utgått fra forretningsstandens interesser, fra dens krav på lojalitet og hensynsfullhet under kontraktsforhandlinger og fra hensynet til omsettningens sikkerhet, har det nye prinsipp sitt utgångspunkt i sociale krav, i sociale betraktninger.” Denna nya tanke hade fått sitt uttryck redan i den norska trustloven av år 1926. Det rörde sig inte längre enbart om att skydda den svagare avtalsparten; “tanken er fört videre: det er samfundets interesse i at priser og vederlag holder sig på en rimelig höie, som ligger til grunn for bestemmelsen, eller videre uttrykt: kraver på att samfundsgoder ikke unödig skal ödelegges gjennem private avtaler”."*' Stang såg också lojalitetsprincipens och ogiltighetsreglernas utveckling i ljuset av sin svepande historieskrivning; utvecklingen hade skett genom“tre veldige bolgeslag”. Det första skedet utgjordes av den romerska rätten, som “var skapt av et kapitalistisk samfund og nådde en ny maktstilling i förste halvdel av 39 Stang, JF F 1933, s. 384 f. Se även Stang, Tfl^ 1930, s. 78 f., 120 f. och 127. 40 Stang, JF']' 1933, s. 378 ff. 1 sin “Formueret”, Stang, s. 195, hade författaren använt sig av ett ännu mera drastiskt exempel: en person, som förpliktat sig att överlåta en såld slav, kunde före överlåtelsen svälta ihjäl slaven. Detta fall har dock i texten ingen anknytning till lojalitetsprincipen, utan nämns som ett exempel på den äldsta romerska rättens formalism. 41 Stang, JFT 1933, s. 393 f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=