452 natur. 1 samtidens samhälle, där befolkningen och kulturen ökade och människornas samhörighetskänsla blev starkare, gick utvecklingen i riktning mot ytterligare begränsningar i äganderätten.^’ Aatos Alanen nämnde år 1948, att ‘samhällsupplattningens förändring från liberalistisk till social’ hade inverkat även på privaträtten, bl.a. äganderättsbegreppet och arbetslagstiftningen.’'' Även Ibivo Mikael Kivimäki medgav, att kollektivismen hade vunnit insteg i samhället, medan doktrinen hämtade sitt material ur den individualistiska romerska rätten (ovan 1.1.6.). I motsats till Stang såg Kivimäki odelat positivt på individualismen, som hade varit ett starkt stöd lör det liberala näringslivet och som lett till världshistoriens största ekonomiska blomstring. Mänskligheten hade enligt Kivimäki under en period av hundra år under den romerskrättsliga åskådningens ledning gått lika långt som under rv^åtusen år tidigare. Den liberala inställningen i detta ords tidigaste betydelse 'hade dock varit nungen till eftergilter’ för den sociala synen, men rättsdogmatiken och även BGB hade lortfarande byggt på den romersk-individualistiska rättsuppfattningen.' Kivimäki använde sig i artikeln av Stängs förmögenhetsrätt, men detta avsnitt är utan litteraturhänvisningar. Man märker också bervdande skillnader. Trots att Kivimäki kraftigt talade för en socialt präglad konstruktiv metod (ovan 1.1.6.), var hans entusiasmför den sociala uppfattningen somersättare av den liberalistiska dämpad. Enligt Kivimäki hade visserligen den allmänna uppfattningen, men ännu inte rättsordningen förändrats, vilket ju passade in på det finska samhället, där den sociala utvecklingen på många områden var långsammare än i de nordiska grannländerna. Kivimäki förfäktade i sina egna arbeten, t.ex. i monografin om strejkrätten (ovan II 6.5.5.), en liberalistisk och individualistisk syn. 2.1.2. Lojalitetsprincipen, upplysningsplikten och avtalslagarnas § 33 Lojalitetsprincipen har framtill våra dagar fört en visserligen ibland rätt undanskymd tillvaro inom olika rättsområden, bl.a. inom den offentliga rätten, och den har också framhållits som en central princip inom bolagsrätten.’*^ Här begränsas dock framställningen till en analys av lojalitetsprincipens utveckling inomden allmänna avtalsrätten och obligationsrätten. Även om lojalitetsprincipens bakgrund och uppkomsthistoria i viss mån är höljd i dunkel, kan också dess rötter föras tillbaka till tvsk rätt och doktrin. 1 rysk litteratur talar man visserligen inte om lojalitetsprincipen. BGB:s bestämmelser om“Treu und Glauben” (1 57 och 242 §§) utgör dock grunden för överväganden av denna typ, även om man har påstått, att själva principen är betyd25 ('asetiiis. s. 34 f., 26 ALitieti. s. 1 27 Kivimäki. LM 1937, s. 482. 28 ,Sc t.cx. Strätz. .s. l””. 34 not 3 och s. 33 not se även s. 44 och s. 44 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=