451 fletr “Vom Gesetzessraar zum Rechtssraar ”, i vilken han starkt hade betonat pliktoch gemenskapstanken. ^^Ordene er ikke svicrt forskjellige fra Knophs og Stängs. Men tankegången!”'*’ Även Arnholmvar i princip positivt inställd till det sociala draget i den samtida privaträtten, dock utan att uppbåda den entusiasm, som hade kännetecknat Stängs och Knophs framställningar. Arnholm citerade Knophs ovan refererade uttalande, och konstaterade att det var “både riktig og viktig at dette blir sagt”. Samtidigt varnade han för risken att glida ut “i tomme talemåter, eller i ord som blir gitt en annen valor enn de egentlig har”. Att tänka socialt betydde enligt Arnholmnämligen inte att ansluta sig till en bestämd socialpolitisk riktning eller att binda sig till en bestämd klass’ intressen. “Det betyr derimot å tenke ut fra hele samfunnets interesser, selv når de kommer i strid med ens egne.” Detta var inte lätt, redan på grund av den empiriska samhällsforskningens brister, och ofta präglades försöken att tänka socialt “ikke lite av folelse, av gjetning og ikke minst av onsketenkning”. Det sociala tänkandet var inte någonting nytt, då redan Aristoteles talat ommänniskan som en social varelse. “Man vil også lett se at det ikke er noen uloselig motsetning mellom individualisme og social tankegang. Arnholm betecknade det som “et folelsesbetonet moment”, då motståndare till senare tiders inskränkningar i de privaträttsliga rättigheterna talat om en “rettsfornektelse”: “Den enkeltes ‘rett’ er ikke storre enn rettsreglene gjor den I likhet med Stang och Knoph konstaterade Arnholm, att den starkt individualistiskt präglade romerska privaträtten hade varit förhärskande på 1800-talet. Det förtjänar att framhållas, att begreppet ‘germansk rätt’ däremot var helt bannlyst i Arnholms text. Arnholms inställning till den sociala rättsordningen hade samtidigt vissa likheter med 0strems. ”21 2.^ Även författare i de andra nordiska länderna framhöll den nya sociala inställningen i förmögenhetsrätten eller inomhela privaträtten; denna förändring sågs ofta somett motiv för en ny rättsvetenskaplig metod. T.ex. Alf Ross talade år 1936 somert faktumom “den hele almindelige Udvikling borr fra en individualistisk Liberalisme til en kollektivistisk Planokonomi, der gor sig ga^ldende ikke alene i Diktaturstaterne, men ogsaa i de parlamentarisk-demokratiske Lande”.’* Förmögenhetsrättens sociala bakgrund nämndes t.o.m. i finsk litteratur från och med 1920-talet. Med hänvisning till tyskarna Hartmann och Kohler framhöll Ilmari Caselius i sin doktorsavhandling, art ‘helhetens nytta’ utgjorde gränsen för äganderätten, som i högre grad än andra rättigheter var social till sin 20 Arnholvu %. 108. 21 Årnhohn, s. 106 0. 22 Arnholm, s. 105. 2.5 Arnholm, s. 104. 24 Rosi, im19.56, .s. 122.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=