450 bare uklart, men ofte ligefremfarlig forvirrende”. Begreppet kunde användas som synonym för grupp- eller klassolidaritet med arbetslagstiftningen som exempel, men om man tänkte på senliberalismens begränsningar i äganderätten, blev man “uvilkårlig nodt til å anlegge en langt videre målestokk for begreppet social enn den som »ir uttrvkk for omsortr fra statsmaktens side overfor foruretteO ^ O de arbeidere ... “. T.ex. loven om utilborlig konkurranse (1922) och trustloven (1926) innehöll också sociala tendenser.'' Trots att det var naturligt för 0strem att använda arbetslagstiftningen som exempel, använde han sist och slutligen ordet ‘social’ i mera inskränkt bemärkelse för regler om “gjensidige kontraktsforhold mellom bestemte grupper og bestemte personer”, medan ‘social’ i vidsträckt bemärkelse kunde användas i tillfällen, “hvor det da isaer er de samfunnsmessige hensyn — eller litt mer presisert almene hensyn — som ligger motiverende bak de forskjellige inngrep og reformer”.'^ Knophs uttalanden måste redan i slutet av 1940-talet ha gjort ett olustigt intryck i ljuset av andra världskrigets erfarenheter, på samma sätt som Vilhelm Lundstedts ‘samhällsnytta’ enligt Per Augdahl smakade av diktatur och ideologier (ovan 1.1.4.). Varken Stang eller Knoph var dock anhängare av någon extrem ideologi: Stang hörde till hoyres ledarskap och Knoph var anhängare av venstre. Knoph framhöll, att “også i de land som iallfall inntil videre holder fast på de demokratiske og liberale statsidéer, har privatrettens urväkling vist tvdelig tilboielighet til” beaktandet av sociala synpunkter och ‘‘[f]or å skaffe samfundstanken eller solidaritetstanken innpass i privatretten er det derfor ikke nodvendig å gi demokratiet på båten”.'”’ Då vissa av Stängs och Knophs tankar för eftervärlden ger intryck av en fascistisk eller nationalsocialistisk prägel, visar detta bara på det ofta förträngda faktum, att dessa ideologier inte hade uppkommit ur tomma intet, utan i stället byggde på och utvecklade in extremis allmänt accepterade föreställningar och fördomar inom medelklassen. Carl Jacob Arnholms “Alminnelig avtalerett ” (1949) visar dock, att tanken på den sociala rätten trots allt överlevde andra världskriget även i Norge. Arnholm tog tjuren vid hornen genom att öppet peka på likheterna mellan nationalsocialismen och Stängs och Knophs uttalanden. Enligt Arnholm kunde man med sociala uttryckssätt dölja vad som helst, vilket inte minst norrmännen visste, “som i en del år har fått orene tutet fulle om‘fa’llesnvtten’ mot ‘e^ennvtten ”. Heinrich Lange, en av de tongivande juristerna i det tredje riket, hade publicerat en pam17 Qstrenu s. 337-340. 18 Ostrem. s. 341 t. 19 Knoph, L tviklingslinjer, .s. 73.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=