449 “Slikt er ikke virkelig rettsvidenskap. Det er enten htlsk romantikk eller dernagogisk agitasjon. dVots avståndstagandet Iran ‘den demagogiska agitationen’ framstod i Knophs text diktaturerna som föregångare i utvecklandet av förmögenhetsrätten. Knoph framhöll, att det rörde sig omen internationell utveckling. I England höll man fortfarande fast vid det gamla, individualistiska systemet, i Frankrike var domstolarna mera lyhörda för utvecklingens krav, och i Norden var det norsk lag och rättsutveckling, som var starkast präglade av den nya förmögenhetsrättssynen. “Ingensteds klinger dog den nye privatretts grundtoner sterkere enn i Russland på den ene siden og Italia og lyskland på den annen, altså i cie land som også politisk har brutt med det demokratiske og liberale samfundssyn.” 1 Ryssland hade reaktionen mot liberalismen varit starkast: “Individuelle rettigheter er bare forelobig tålt, og i forholdsvis liten utstrekning. ” Så långt hade man gått varken i Italien eller i Tyskland, men man var också där på det klara med “at hensynet til individet og dets rett må tre tilbake, överalt hvor nasjonens og statens interesser kritver det”. 1 Hitlers 4Vskland var inget slagord vanligare än att allmännyttan gick före egennvttan’, och “hånd i hånd med dette går en bevisst kamp mot den materialistiske ånd som tysk rett ikke var fri for, og som nu utelukkende skrives på romerrettens regning”.'"’ Knoph ville dock inte ta ställning till om den av honom skisserade utvecklingen var “heldig eller uheldig”, och han undvek också att ge sig in på spådomar om framtidens rättsutveckling. Han nämnde också, att man nyligen hade grundat en internationell förening till skydd för de privata rättigheterna mot statliga ingrepp. Föreningen syntes “dog fullt klar over at den iallfall forelobig har tidens strömning mot sig”, och enligt Knoph fick framtiden utvisa, om föreningen skulle ha framgång."' — Det skulle ju i själva verket dröja ett halvt sekel, innan den ‘materialistiska’ och ‘egoistiska’ förmögenhetsrätten åter segrade och åter började “å regne penger og okonomiske verdier som de avgorende eller de eneste”. Stängs och Knophs sociala förmögenhetsrätt hade i praktiken främst förverkligats i tidens fascistiska och socialistiska diktaturer, vilket Knoph också själv framhöll. Den av NS-regimen till docent utnämnde Sigurd 0strem ställde också i ett arbete år 1944 liberalismens individualism och den sociala förmögenhetsrätten mot varandra (ovan II 4.4.4.2.). Medan Stängs och Knophs sociala förmögenhetsrätt i stort sett endast utmynnade i ett krav på hederlighet inom avtalsrätten, nämnde 0strem, att själva begreppet var “flertydet og derfor ikke 14 Knoph, Utxiklingslinjcr, s. ^2 f 15 Knoph, UrviklingslinjcT, s. ~4 f 16 Knoph, Utvikliiig.slinjcr, s. S'S t
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=