447 skiipt ved trustlovgivningen”. Redan i denna artikel, sombyggde på ett föredrag vid “Det nordiske stevne av juridiske studenter” samma år, hänvisade Knoph till ett föredrag av Stang från år 1926.’ En utförligare framställning av frågan hittar man dock i Knophs radioföredrag “Utviklingslinjer i möderne formuerett” (1934). LiksomStang ansåg även Knoph, att den nya sociala förmögenhetsrätten redan var ett faktum. 1 själva verket var hela privaträtten berörd av denna utveckling. Den nya sociala inställningen var inte “noget specifikt formuerettslig fenomen; tvert imot har man gjort lignende erfaringer både i arveretten og i personretten”. Även den offentliga rätten hade påverkats. Inomstatsrätten hade “frafallet fra de individualistiske og liberale rettstanker endog varrt så kraftig at det mangensteds har fort til en fullstendig omdannelse av statssystemet” med Ryssland å den ena, Italien och Tyskland å den andra sidan."’ Knophs skildring av rättens utveckling sedan slutet av 1700-talet har stora likheter med Stängs, men den är i högre grad präglad av den nyaste politiska terminologin. Huvudfienden var förmögenhetsrätten på 1800-talet, “da vore besteforeldre eller oldeforeldre var unge”. Omman lämnar åsido kritiken av doktrinen, kvarstår två huvuddrag i Knophs karakteristik av den gamla förmögenhetsrätten. Dennas grundinställning var för det första individiuilistisk^\ “Hensynet til samfundet og overhodet til andres interesser trådte så sterkt i bakgrunnen at rettsreglene ofte blev ligefrem egoistiske i sitt anlegg.” Individualismen ledde till att “det liberale åwsx.xqV' blev dominerande i förmögenhetsrätten; inom avtalsrätten lämnades avtalet till parternas fria skön utan att lagregler verkade störande eller regulerande. “Skulde et enkelt trekk fremheves som det dominerende ved formueretten fra det 19. århundres begynnelse, må det utvivlsomt bli dens individualistiske og liberale ånd.” För det andra behärskades förmögenhetsrätten av “det temmelig materialistiske preg”. Knoph sade sig förstå med materialism “tilboieligheten til å regne penger og okonomiske verdier som de avgorende eller de eneste”, och han fortsatte: “At formueretten, skjont den har de yttre goder til gjenstand, også kan ha plass for andre interesser som rettsordenen bor hegne om, hadde man ikke synderlig oie for.”" Den moderna förmögenhetsrätten skilde sig i alla avseenden från den gamla. Enligt Knoph var det “en social ånd som nu rår i formueretten”. 'Eanken på samhållet och dess intressen hade fått övervikten över “den ensidige hensynstagen til individet og dets rett”, och “[d]et hårde egoistiske preg som den gamle formuerett hadde, er blitt mildret”. “Ved siden av rettighetstanken har også plikt- ‘) Knoph, NRt 1927, s. 102^ not 12 och s. 1026 iiot 2. 10 Knoph, Utviklingslinjer, s. 70. Se även SLip^stofi, Strateger, s. 161 t., som an.ser. att Knoph lörlaktade “det jeg vil kalde et rettssosialistisk’ s\’nspunkt Senast har Knophs “Utviklingslinjer” utförligt behandlats av Kinttntier, s. 1 89-192. 1 1 Knoph, Utviklingslinjer, s. S f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=