446 hade hah “et socialt pra?g”, medan å andra sidan individualismen också inverkat på den offentliga rätten.' Stängs bild av 1800-talets rättsutveckling är mycket förenklad, och det är svårt att förknippa utvecklingen under 1800-talers sista decennier med uppkomsten av ångmaskinen. Aven om industrialismen i Norge var av sent datum, törsökte ju Stang ge en bild av den europeiska rättsutvecklingen. I den tredje upplagan av “Formueretten” (1935) är dock den mest märkbara förändringen i den ovan refererade skildringen av 1800-talets utveckling den, att det nu uttryckligen var den liberala riktningen, som sökte sitt stöd i romersk rätt, som i sin tur hamställdes som bärare av individualismen.^ Utvecklingen hade också gått vidare under de dryga två decennierna efter den (örsta upplagans publicering. Stang konstaterade, att kraven på sociala hänsyn i rätten hade numera fått en djupare mening. “Det er ikke nok at rettsordenen verner de svake, den skal også såvidt mulig sikre at den enkeltes okonomiske virksomhet setter sig et samlundsnvttig mål, eller i hvert fall at den ikke er samfundsskadelig.” Den norska trustloven av år 1926 var ett exempel på metoden “å gripe inn i forretningslivet tor å hindre samfundsskadelig virksomhet Stang framhöll, att de sociala reformerna genomförts under kamp. Huvudmotsättningen stod mellan kapitalismen och socialismen, l ett socialistiskt samfund av rysk typ komförmögenhetsrätten och ar\'^srätten att försvinna somöverflödiga.^’ Då det gällde mk rättsun^eckling hade BGB:s många formella brister blivit allt mera “folbare, og jo lenger tiden gikk, desto sterkere måtte det merkes at den så lite var avpasset efter det praktiske livs krav”. Kommunisterna kunde naturligrväs inte acceptera denna lagbok, men den hade också angripits av nationalsocialisterna. Det var enligt Stang ännu för tidigt att uttala sig om denna rörelse, somdock försökte komma ifrån den romerska rätten i den formden fått i BGB och gå tillbaka till den tyska rätten. “Det torste ledd i dette program fortjener urvävlsomt sympati. Det annet ledd inneslutter likeså unävlsomme farer — det er ikke tilbake veien må gå.” Erik Nesland har framhållit, att Knoph redan år 1921 var inspirerad av Stängs “sosiale rettsvitenskapsprogram” och betonade rättsmedvetandets och rättsordningens sociala drag.'' Knoph skildrade senare i starka färger den nya sociala förmögenhetsrätten i en artikel i NRt 1927, “Nydannelser i norsk kontraktsrett. 3 Stang, s. 30. Omden Kir Stang grundläggande skillnaden mellan romersk och germansk rätt, se Michalsens ingående analys, I tTt 2002, s. 418-423. 4 Stang', s. 14. 5 Stang', s. 1 3 f. 6 Stang', s. 17. 7 Stang', s. 42 f. 8 NesLind, s. 188. Se Knoph, Hensikten, 172 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=