445 krav på en reform av själva rättsvetenskapen och dess metod har skildrats ovan (1.1.2.-3.); detta avsnitt inleds med att relerera författarnas framställning av själva rättsordningen, den objektiva rättens utveckling. Stang betraktade redan år 191 1 i “Indledning til formueretten” den sociala förmögenhetsrätten somett faktum. Han målade med bred pensel upp 1800-talets utveckling, då näringslivet hade förts in på helt nya banor. Största delen av 1800talet hade enligt Stang behärskats av "‘den franske revolution og den engelske statsokonomis tanker”. Detta hade varit den individuella frihetens tid, då de gamla inskränkningarna i näringsfriheten hade avskaffats, då handel och hantverk hade blivit fria, då man hade fört krig mot slaveriet, humaniserat fängelserna och avskaffat gäldenärshäktet. Kvinnornas ställning hade blivit bättre och strafflagarna mildare. Denna riktning hade varit rådande under 1800-talets tre första fjärdedelar, men den hade inre åstadkommit stora förändringar i förmögenhetsrätten; “her var jo individualismen og friheten alt forlaengst blit herskende”. Enligt Stang hade “dampmaskinen og den möderne teknik” inlett en ny tid, då världsekonomin gått över till stordrift, då det borgerliga samhället fått “et mere merkantilt pncg” och då även förmögenhetsrätten hade merkanriliserats. Med ångmaskinerna och industrialiseringen trädde också “manglerne ved den samfundsordning, den klassiske statsokonomi hade skapt, frem i dagen”. Full näringsfrihet ledde till att den starkare undertryckte den svagare, och detta hade ställt nya krav på rättsordningen. Det räckte inte med att skydda den individuella friheten, utan man måste även skydda de svaga, som annars gick under i kampen. “Retten skal vaere social\ den skal tjene sociale formaal.” Detta hade även understrukits av den växande arbetarrörelsen. “I de sidste 20-30 aar har da ogsaa et sterkt socialt drag gaat igjennem formueretten.” Man hade på många områden infört bindande regler för att skydda de svaga. En hel arbetarlagstiftning hade uppstått, de sociala försäkringslagarna, som först stadgats i Tyskland på Bismarcks initiativ, hade fått allt större utbredning. Skadeståndsreglerna hade fått “en social farvning” bl.a. genom de stora företagens objektiva skadeståndsansvar. Försäkringsavtalslagarna skyddade försäkringstagarna mot övergrepp från bolagens sida. “Den individualistiske retning i formueretten har altsaa nu mott sin motbevxgelse. En social stromskyter sig fremimot den.”“ Redan i detta arbete framhöll Stang, att den romerska rätten, somdrog en skarp skillnad mellan offentlig rätt och privaträtt, var mera individualistisk, medan “samfundshensyn” hade haft större betydelse i germansk rätt. Germanernas förmögenhetsrätt 1 Siting, s. 14. 2 Siting, s. 14 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=