26 belig Haand som fra Dommerne, F^ngselsniicndene, Lederne af det offentlige Tilsyn med vanrogtede Born og moralsk angreben Ungdom, Psychiatere og andre, hvis Gerning bringer dem i Beröring med de heromhandlede ^mner’’.’ Den nya tidskriften kom därmed att framstå som ett organ för den sociologiska straffrättsskolan, inom vilken åtminstone Olrik och Stjernberg v^ar aktiv'a, medan den ende straffrättsvetenskapsmannen i redaktionen för Nordisk Tidsskrift for Fa:ngselsva:sen Carl Goos var en överrv^gad anhängare av den klassiska straffrättsskolan (se del III, s. 372 ff). I inledningsartikeln till Nordisk Tidsskrift for Strafferet gick man inte in på ekonomiska frågor med undantag av omnämnandet, att tidskriften var nordisk också därför, att “de nordiske Lande hvert for sig n^eppe er store nok til at bicre et saadant Tidsskrift”. Man strävade till årgångar på fyra häften å fem till sex ark, dvs. drygt 300 sidor.■* De tre första årgångarna innehöll 335, 346 resp. 332 sidor och den trettiosjätte och sista årgången år 1948 336 sidor. Kontinuiteten garanterades av att Olaf Haack, vid tidskriftens grundande assessor i Kriminalretten i Köpenhamn och senare president i 0stre Landsret, komatt fungera som huvudredaktör fram till sin död i april 1948. I en tillbakablick samma år kunde Stephan Hurwitz konstatera, att tidskriften hade följt sitt år 1913 uppställda program.'' Det är en öppen fråga, om det var Haacks död som ledde till tidskriftens namnändring. Från och med år 1949 utkom tidskriften under namnet “Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab”, samtidigt som den tidigare redaktionen utgjorde stommen i den nya. Nytt var att också Island nu fick två representanter i redaktionen, medan Finland varit representerat redan i Nordisk Tidsskrift for Strafferet. Den nye huvudredaktören Hurwitz talade om, att tidskriften nu gick in “i en ny fase af sin tilvicrelse”, och kontinuiteten betonades av att år 1949 var den trettiosjunde årgången. Namnbvtet hade skett för att uttrycka, att tidskriftens ämnesområde inte endast var “strafferet i traditionel forstand, men hele det brede kriminalistiske interesseområde, der sammenfattes under betegnelsen kriminalvidenskab ..., herunder navnlig debatten om behandlingsformerne ... og den kriminologiske forskning med dens medicinske, psykiatriske og sociale synsvinkler i relation til kriminaliteten”. Hurwitz medgav dock, att det inte var fråga om “nogen omkegning af tidsskriftets indhold, der kenge har va’ret orienteret i kriminalpolitisk og kriminologisk retning”. Av faktisk betydelse var, att prenumerantkretsen ber\'dligt utökades genom att tidskriften nu också blev medlemsblad för de danska, norska och svenska kriminalistförening3 N I fötr 1913, s. 1 och 3. 4 NTKtr 1913, s. 2 f. 3 NIBtr 1948, s. 101 F.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=