439 Även då det gällde tolkningsläran ville Ross göra rent hus med gamla föreställningar. Man hittade ofta uppfattningen, att lagtolkningen skulle bygga på ordens naturliga betydelse enligt danskt språkbruk, en uppfattning som dock var illusorisk. Det fanns nämligen inte någon sådan ‘naturlig’ betydelse. “Det er forst sammenha^ngen og onsket om at finde ‘god’ eller ‘förnuftig’ mening i relation til en given situation, der bestemmer de enkelte ords betydning.”*'*'’ Också då det var frågan om skillnaden mellan subjektiv och objektiv tolkning, mellan avsikt och uttryck, var skillnaden ohållbar. All tolkning tog sin utgångspunkt i uttrycket och försökte komma fram till avsikten, och skillnaden berodde på de faktorer som beaktades vid tolkningen. “l^en subjektive fortolkning er den, der medtager et hvilket som helst forhold, der er i stand til at belyse meningen, specielt alle personlige og faktiske omstiaidigheder i förbindelse med ytringens tilblivelse og fremsivttelse. läen objektive fortolkning derimod begnenser de relevante data til dem, der er kendelige for mottageren i den situation i hvilken han oplever ytringen.’’ Den objektiva tolkningen var dock inte rent språklig, ingen ‘bokstavstolkning’, utan berodde också på föreställningar om textens ‘idé’ eller ‘avsikt’ och medvetandet om, hurudan text det var frågan om; ett diktverk, ett vetenskapligt arbete eller en lag."^ ’^ Man kunde snarare tala omskillnaden mellan ^''subjektiv ogohjektivjortolk}iingsstir\ En objektiv lagtolkningsstil som endast byggde på lagens ord var otänkbar. “Det der adskiller subjektiv og objektiv fortolkningsstil er i virkeligheden kun deres stilling til, hvorvidt lovensforarbejder kommer i betragtning som et fortolkningsdatum til belysning af lovens formål og naermere mening i enkeltheder. LiksomAugdahl några år tidigare framhöll även Ross, att den objektiva tolkningen i själva verket var mera subjektiv än den subjektiva. ‘Objektiva’ tolkningar av verk som Goethes “Faust ” eller Shakespeares “Hamlet ” tenderade till att bli subjektiva, därför att de gav uttryck för vad man under olika tider förstod med dessa verk. Den objektiva tolkningen kunde utveckla sig till “en ideal konstruktion i motstrid med forfatterens intention”, såsom vissa logiska tolkningar av Kant. “Interpretationer af denne art er derfor en vurderende og skabende virksomhed...”.^'’’ Ross framhöll vidare, att då den objektiva tolkningsstilen tog avstånd från vissa tolkningsmedel, dvs. lagens förarbeten, så ledde detta till, att resultatet blev mera obestämt och subjektivt än vid den subjektiva tolkningen. 600 S96 Rtm, Rct, s. 139 t 397 Ross. Rct, s. 143 1 598 Ross. Rct, s. 165 1 599 Ross. Rct, s. 144 t 600 Ross. Rct, s. 166.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=