437 de med gillande Ross’ karakterisering av sådan verksamhet som“mere eller mindre bevidste Kneb og rene Bondefangerier”/*'’ Alanens lagtolkningslära är åter ett exempel på att rättsteoretiska ställningstaganden länge följde språkgränsen i Finland, även om författaren i framställningen även citerade Knophs ‘träffande’ uttalande i “Rettslige standarder”. Alanens lagtolkningslära var normativ, då dess uppgift enligt honomvar att ge regler åt domaren.'’*^’* Han utgick från den mycket traditionella åsikten, att lagtolkningen var en logisk slutsats, en subsumtion.”^*^'’ Alanen indelade lagtolkningsteorierna i den ‘historiska’ med Walter Jellinek som den främste representanten och den ‘objektiva’ tolkningsteorin. Alanen kritiserade den historiska, dvs. den subjektiva teorin. Då lagen stadfästs och promulgerats, hade den ‘lösgjort sig från de historiska personer, som fungerat som lagstiftare, och fått ett självständigt väsen’. Dessutomkunde man inte tala om en enhetlig ‘historisk lagstiftare’, då så många olika organ deltagit i lagstiftningsarbetet. Den ‘subjektiva’ lagtolkningsteorin byggde på absolutismens statsskick, då tolkaren varit tvungen att försöka utreda härskarens vilja på samma sätt som man vid tolkningen av ett testamente försökte klarlägga testators verkliga avsikt. Alanen förordade själv en tolkning, som byggde på ‘rättsreglernas objektiva ändamål, i detta sammanhang kunde man tala omlagstiftaren i objektiv bemärkelse’. Det var nödvändigt att skapa ett enhetligt lagstiftarbegrepp, ‘då rättsreglerna måste bilda en logiskt harmonisk och motsägelsefri helhet, trots att de uppstått under olika tider och förhållanden’. Med ‘lagstiftaren’ i denna bemärkelse förstod man ‘den personifierade skaparen av rättsreglernas helhet’. Begreppet var ‘sett ur den fysiska verklighetens synvinkel en fiktion, en inbillning’, men det hade sin reella grund i de verkligen existerande rättsreglerna. ‘En motsvarande kategori var den juridiska personens begrepp’. Alanens definition av den objektiva tolkningsteorin liknar de tyska uttalanden somAugdahl ironiserade över. Liksom de nordiska anhängarna av den objektiva tolkningsteorin tenderade han dock till en i praktiken ‘subjektiv’ tolkning. Lagtolkaren fick enligt Alanen betydande upplysning av den rättshistoriska utvecklingen. Lagens förarbeten var enligt den objektiva teorin inte bindande, men gav värdefulla uppgifter omde sociala förhållanden, på vilka lagen byggde. Ett riktigt tolkningsresultat förutsatte ett beaktande av de sociala och ekonomiska synpunkter, på vilka rättsordningen byggde, de samhällsrealiteter, som man fäst uppmärksamheten vid särskilt i nordisk doktrin. ‘Folkets allmänna rättsövertyS90 586 Hk, s. 27. 587 Ahmen, s. 85 not 1. 588 ALiuen, s. 88. 589 Alatieu, .s. 84. 590 Alitucti, ,s. 90 rt. 591 ALmen, s. 92 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=