434 antingen lagstiharens mening eller “tolkarens mening därom, vad han själv eller flertalet förnuftiga personer skulle hava menat med lagen, om de stiftat den- ” S-’S samma . Ekström avslutade sin framställning av de olika tolkningsteorierna med konstaterandet, att det var “av ett visst intresse att se, huru den uppfattning, som hyllats av den längst drivna riktningen hos den subjektiva teorins anhängare och den historiskt-evolutiva teorin, ofta i praktiken komma att leda till samma resultat”. Om man nämligen utsträckte lagstiftarens tanke till att omfatta ett förutseende av kommande förändringar, t.ex. ett nytt tekniskt förfarande, kom man till samma praktiska resultat somden historiskt-evolutiva teorin, ström något tidigare däremot framhållit, att en del författare använde parallellt den objektiva och den historiskt-evolutiva teorins argument, är detta ett slående exempel på de helt flytande gränserna mellan de olika teorierna. Såsom nämnt hade Haataja inte ännu tillgång till Ekströms arbete. Även Haatajas lagtolkningslära är fullständigt beroende av den tyska doktrinen, och även slutresultatet präglas av samma ambivalens, som är kännetecknande för författarens uttalanden om den juridiska metoden i allmänhet (ovan 1.1.6.). Haataja började med att presentera de olika lagtolkningslärorna: den historiska skolans lära omatt lagen skulle tolkas i enlighet med den ‘historiskt verklige lagstiftarens vilja’ och den nya riktningen, som utgick från ‘lagens objektiva ändamål’. Denna riktning hade delats i för det första ‘den sociologiska rättsvetenskapen’, som av olika med lagens ordalydelse överensstämmande tolkningar ville välja ‘den socialt med lagens ändamål bäst passande’: de extremaste representanterna för denna riktning, frirättsanhängarna, krävde för domaren rätt att döma mot lagens uttryckliga ordalydelse. Den andra riktningen, som nog accepterade kritiken mot den historiska skolans subjektiva tolkning och erkände de sociala synpunkternas betydelse, krävde att man tolkade lagen i enlighet med de intressen, som varit bestämmande vid lagens antagande samt beaktade, hur lagstiftaren v^elat ordna denna fråga. Denna ‘historiska intressejuridik’ var enligt Haataja den objektiva teorins andra huvudriktning och dess främste representant Philipp Heck. Då Haataja skulle förklara sitt val av lagtolkningsteori, utgick han från — domarreglerna. Enligt dessa skulle domaren noga undersöka de stridiga intressena i det konkreta fallet och leta efter en lösning, som var riktig, dvs. social och förenlig med hela folkets nytta. Domaren måste därvid enligt rättegångsbalkens 1:11 följa lagens rätta grund, och därför fanns det i finsk rätt ingen plats för domarens fria prövning, såsomfrirättsskolan krävde, och inte ens för den socioDå Ek575 Ekström, s. 57 t 576 Ekström, s. 59. 577 Elaataja, s. 14-16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=