432 Då lagens riktiga tillämpning med hjälp av den objektiva tolkningen inte alltid var klar, blev det därför enligt Agge ofta “nödvändigt att komplettera den objektiva lagtolkningsmetoden med ett tillvägagångssätt, som tager hänsyn till andra faktorer än lagtextens ord”. Närmast komdå den subjektiva tolkningen i fråga, dvs. “den metod enligt vilken man söker fastställa vad lagstiftaren genom lagbudet velat uttrycka”. Då det gällde moderna texter, hade förarbeten, sakkunnigutredningar, propositioner och utskottsutlåtanden den största betydelse. Enligt Agge hade man dock emellanåt drivit den subjektiva tolkningen för långt, “och lagstiftarens mer eller mindre tydligt uttryckta ‘vilja’ tillerkänts primär betydelse före den antagna lagtexten, särskilt omdenna ansetts dunkel och behäftad med s.k. redaktionsfer. Agge betonade, att “den formellt stiftade lagen” var den primära och avgörande rättskällan redan av rättssäkerhetsskäl. Dessutomvar “‘lagstiftarens vilja’ i viss mån en illusion i ett demokratiskt samhälle”, där lagarna ofta byggde på kompromisser. Det hade också visats, att det inte var klokt att alltför strikt hålla sig till lagens förarbeten, i vilka man inte hade kunnat förutse alla möjliga konflikter.”^" Så långt verkar Agge föredra den objektiva tolkningen. I själva verket var det enligt Agge “Ivckligast att söka en medelväg mellan de båda ytterligheterna ...”. Detta kunde ske genom att man ^änedfasthålLvide av lagens objektivtfastställda betraktar densamma i ljuset av dess tillkomsthistoria i stort; de av lagstiftaren observerade sociala behoven och den företagna avvägningen av kolliderande intressen giva tillhopa en bild av lagstiftarens allmänna avsikter ocYi de särskilda lagbudens syfie". På detta sätt måste man tilllämpa lagen “under skäligt hänsynstagande till förändrade förhållanden ”, så långt detta var möjligt “utan att lagens objektiva innehåll eller lagstiftarens allmänna intentioner åsidosättas”. Man kunde i detta fall tala om en teleologisk lagtolkning, som var särskilt viktig, när det gällde den rätta uppfattningen av termer, som förutsatte en värdering hos domstolen, t.ex. “skälig ersättning” och “otillbörlig vinning”. Sådana “elastiska ordalag” \'ar enligt Agge “inte sällsynta i modern lagstil”.' Finsk doktrin var traditionell även i lagtolkningsläran, då man länge förordade den subjektiva tolkningen. Ekström nämnde väd sidan av den subjektiva och den objektiva tolkningsteotin en tredje lära, “den s. k. historiska evolutionsteorin”, som visserligen utgick från lagens ordalv^delse men som framhöll, att tolkningen måste anpassas efter förändrade förhållanden. Ev^olutionsteorin hade enS:'0 A^e, s. 38 f. S. y).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=