430 delse, så var uttrycket överhuvudtaget inte en bild av något definierbart bemen simpelthen tåketale omkring en fiksjon”. Det var nämligen en ren grepp, fiktion, då man påstod sig finna någonting i lagen, eftersom man varken avsåg lagstiftarens mening eller textens språkliga innehåll. “Det virkelige forhold er det at enhver ‘fortolkningsvirksomhef forsåvidt den overskricier disse grenser, slett ikke går ut på åfinne noe i loven, men tvertimot går ut på å legge noe i loven — noe som man har laget selv eller har hentet fra en annen fortolker”.*^*’' Även andra försök av de objektiva tolkningsteoriernas anhängare att närmare ange de faktorer, som var viktiga vid tolkningen, såsom ‘lagens ändamål', mtio legis^ ledde enligt Augdahl till subjektivitet, eftersom man inte nöjde sig med denna faktor, då lagtexten var oklar eller ordgränsen var flytande, utan också i allt högre grad börjat använda lagens ändamål som “grunn til å emansipere sig fra ordlyden”. Dessutom hade man börjat fästa allt större vikt vid “hensynet til hvad der ansees som rimelig, rettferdig, förnuftig, lovgivningsmessig sett — altså kort sagt til ‘sakens natur’” och använt detta argument till att frigöra sig både från lagens ordalydelse och från dess ändamål.^*’' Ett ytterligare tolkningsargument var olika rättsprinciper, antingen sådana “fundamentale rettssetninger som har uttrykkelig hjemmel i lov” eller rättsprinciper, som i verkligheten var fabricerade av teoretikerna själva, “ ... man sjenerer sig ... ikke for å fabrikere ‘rettsprinsipper’ på basis av en eneste lovbestemmelse”. Ett förmildrande drag var att teoretikerna själva dock inte var medvetna omdetta: “De tror at definner rettsprinsippet - finner det i den eller de bestemmelser somgeneraliseres. De smugler Libevisst prinsippet inn i bestemmelsen og så haler de det ut igjen og sier: Se hvad vi har funnet!”‘‘‘’‘‘ Det fanns ingen objektiv metod att mäta betydelsen av lagens ändamål i förhållande till lagens ordalydelse, och om man ännu började ta hänsyn till ‘sakens natur’ i form av en rättfardighets- eller ändamålsenlighetsprövning, blev tolkningen “et rent subjektivt vurderingssporsmål hvor ethvert empirisk kriterium på om et svar er riktig eller ikke, mangier totalt ”. Den utpräglade tolkningsfriheten, som blivit gällande på så många områden, \'ar “et gode som man ikke har gratis”, och det kunde komma en tid, då motsättningarna i samhället blev så stora, “at tilliten til rettspleien krever mere objektiv forankring og mindre av det subjektive dommerskjonn”.'^'’^' Då Augdahl ansåg den subjektiva lagtolkningsteorin eller -principen vara mera objektiv, men ofta inte användbar, de objektiva teorierna leda till en rent subjektiv och godtycklig tolkning, kan man fråga sig, vilken teori han själv hyllade. Augdahls synpunkter på lagtolkningen är i själva verket tämligen traditio562 Augdahl, s. ‘)4 f. 563 Augdahl, s. 95 fl. 564 Augdahl, s. 97 tf. 565 Augdahl, s. 100 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=