429 debatt i törsamlingen. Därtör var “tirader” som att “det ikke kan ha v'teret lovgiverens mening” nästan alltid missvisande. En lagtolkning enligt den subjektiva tolkningsprincipen ledde i de Flesta fallen inte till något resultat, omman inte samtidigt opererade med en rent hypotetisk lagstiftarvilja, vilket nog försvarades av många. Augdahl konstaterade, att den objektiva lagtolkningsprincipen, som i Norge hade försvarats av Platou, Stang, Knoph och Castberg, byggde på en eliminering av lagstiftaren till förmån för “lovens mening” eller “lovens vilje”. Då dessa uttryck var “alfa og omega” för den objektiva tolkningsprincipen, måste man börja med att fråga sig vad uttrycken betydde, om de inte avsåg lagstiftarens vilja. En lag kunde ju inte ha någon Vilja’, och Augdahl konstaterade omKohlers förklaring, “einen Willen im teleologischen Sinne als organisches Zweckbestreben”: “Eörstå det hvem der kan!” Den bästa förklaringen på uttrycken var: “den mening (vilje) som lovteksten, når almindelig sprogbruk legges til grunn, fremtrer som det adekvate uttrykk for, eller som den i hvert fall danner et mere adekvat uttrykk for enn den gjor for andre tenkelige meninger”, alltså “ld]et meningsinnhold som stemmer best med lovteksten”. På detta sätt fick man “unektelig en i prinsippet utpreget objektiv tolkning” och uppnådde i ganska hög grad den säkerhet och förutberäknelighet, somvar en viktig uppgift för rättsordningen. lolkningsprincipen svek endast i de relativt få fall, då lagtexten kunde ha olika, lika näraliggande meningar eller då den helt saknade mening. Denna tolkning betydde inte heller art varje textställe skulle tolkas bokstavligt, utan lagen skulle betraktas som en helhet. Denna “rent sproglig-grammatikalske fortolkningsvirksomhet” var dock enligt Augdahl ett övervunnet skede, den enda, som primitiva tider hade känt och som ännu haft en viss betydelse i början av 1900-talet, bl.a. i Platons arbete. Ingen anhängare av den objektiva tolkningsprincipen identifierade dock längre den med den språklig-grammatikaliska tolkningen. “Tvertimod er det nettop blant de ‘objektive’ fortolkere at man finner de mest ytterliggående talsmenn for en ‘fri’ fortolkning. De tyske ‘friretsm:End’ ... hyldet således i stor utstrekning ‘objektive’ fortolkningsteorier ”. Augdahl visade stor motvilja mot ryska försök att definiera ‘lagens mening’, då den varken förstods som lagstiftarens vilja eller den mening, somordalydelsen gav uttryck för, och han sammanfattade den tyska debatten: “Snak op og snak i mente”. Huvudproblemet var enligt Augdahl, att när man talade omlagens mening eller vilja utan att avse lagstiftarens välja eller textens språklig-grammatikaliska betyS59 S60 SS^) Aiigfidihl, s. 89 ft. ^60 AiigttiihL s. 91 tf. och ,s. 92 not 2. S6I AitgfJtihL s. 9.^ f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=