428 måste också komma ihåg der “kunstmoment”, som ingick “i alt somheter rettsLitovelse”/'’'’ Det var enligt 0stremmeningslöst att använda en fast formel enligt någon tolkningsteori. "‘Vitenskapen kan gjore mer nytte med å peke på momenter til skjonnsmessig aweining. Ved selve avgjorelsen av saken vil jo nemlig resultatets praktiske brukbarhet spille sterkt inn. En stiv formel vil i slike tilfelle lett kunne skade mer enn gagne.” 0stremnämnde, att i nordisk teori, särskilt i Danmark, hade “bolgene gått hoyt ” i diskussionen omtolkningsteorierna. Tendensen hade gått i riktning mot den objektiva teorin, bl.a. på grund av “de store vanskeligheter i parlamentarismens tid med å finne ‘lovgiverens’ mening eller vilje”.^"'^ Augdahls allmänna skepsis mot entydiga regler och enkla lösningar kom till synes också i hans inställning till den subjektiva och den objektiva tolkningsteorin; han talade själv hellre om subjektiva och objektiva tolkningsprinciper. Den tidigare allmänt accepterade subjektiva teorin hade hamnat i morvänd, och Augdahl frågade sig, om den subjektiva tolkningen, som letade efter lagstiftarens vilja “overhodet egner sig som basis for rettsanvendelsen”. Omman inte på något sätt kunde få reda på lagstiftarens vilja, måste man tillgripa andra medel än tolkning. “Det er ikke fortolkning å bygge på hvad lovgiveren vilde ha bestemt om et spörsmål såfremt han hadde tenkt på det”, och en sådan hypotetisk vilja saknade relevans. Enligt Augdahl var den subjektiva lagtolkningspricipen “umiddelbart tiltalende”, då den “skarpt og presist” angav vad det gällde att finna, lagstiftarens vilja, vilket inte var fallet med de objektiva teorierna. Augdahl ställde upp en paradox: “De ‘subjektive’ fortolkningsteorier går ut på å objektivisere fortolkningen — hvorimot de ‘objektive’ teorier i virkeligheten har en tendens til å subjektivere den”. Den “vesentlige mangel” med den subjektiva teorin var att den var helt otillräcklig, eftersom man i nästan alla tolkningstillfällen måste konstatera, att det saknades en lagstiftarens vilja eller att den var mycket begränsad: “han har ingenting annet villet og ment enn at det utkast som han setter sitt navn under, skal v^ere lov”.*''*'^ Augdahl konstaterade vidare, att ett letande efter lagstiftarens vilja blev ännu mera problematiskt, då man hade att göra med ett ‘lagstiftarkollegium’, ett storting, ett parlament eller en riksdag. Behandlingen av lagförslaget i en sådan församling visade också, att man inte kunde tala om någon lagstiftarvilja. De flesta medlemmarna hade inte alls eller endast flyktigt läst förslaget, på sin höjd hade någon kommittéordförande mera ingående studerat det. Flertalet hade knappast något större intresse ens för de frågor, som väckte 555 Ostrem, Rettskildene II, s. 6S. 556 0strern, Rettskildene II, s. 64. 557 Atigdahl, s. 86 td. 558 Åugdtihl, s. 88 t. hänvisade här (s. 89 not 1) till Ross' “ I heorie der Rechtsquellen".
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=