427 tiva tolkningen, utan denna var en av lagstiftarens eventuella mening helt oberoende ren ändamålsenlighetsprövning. — Den objektiva lagtolkningsteorin, visserligen i olika varianter, förenade i norsk doktrin så olikartade forskare som‘romanisten’ Platou, ‘realisten’ Knoph och ‘idealisten’ Castberg. Dissidenten i norsk lagtolkningsteori under tiden mellan världskrigen var naturligtvis Astrup Hoel, som såg talrika grundläggande problem i den traditionella läran; detta gällde i synnerhet svårigheterna att förklara och motivera de fall, då man avstod från att använda en formellt gällande lag på grund av art den var föråldrad eller hade ersatts av sedvanerätt osv. Det hade också uppstått svårigheter med de teoretiska tolkningsprinciperna. Både den subjektiva och den objektiva tolkningsprincipen innehöll många “uklarhetsmomenter”, och Viggo Bentzon och WilhelmSjögren hade också ansett, att ingendera teorin representerade “den riktige tanke”. Grundfelet i dessa teorier, “nemlig forutssetningen at et eller ander principielt skal ‘sokes’ eller ‘flndes’”, hacfe man dock inte uppmärksammat. Astrup Hoel betvivlade inte, “at vi som den store hovedregel maa ha at treffe vor[e] retsbeslutninger overenstemmende med de formelt gyldige love ...”. Detta var dock endast huvudregeln, som man i vissa fall Pick frångå på grund av “reelle retshensyn”, utan att detta kunde betraktas som “‘friretslige’ operationer”. Också i detta fall saknades det en “objektivt given grense” mellan tillåtna och otillåtna åsidosättanden av lagen. Besluten i de enskilda fallen kuncfe endast “trarffes efter individuelle vurderingsfarvede overveielser”, och ingen kunde påstå, att hans resultat var ‘riktigare’ än andras. En tolkning, som enbart byggde på “realforutsaitninger” var dock ingalunda tillräcklig. Undersökningar av både ‘lagstiftarens mening’ (förarbetena) och ‘lagens mening’ (ordalydelsen) var fortfarande viktiga, då de kunde innehålla “momenter av betydning”. “Men resiiltatet^Aw ... altid kun bestemmes gjennemvor egen beslutning”, och detta räckte också som förklaring för användandet av en inskränkande eller utvidgande lagtolkning eller användandet av en laganalogi. Även Ostrem betvivlade lagtolkningsteoriernas värde. “Subjektiv og objektiv tolkingsteori er begge i hårdkokt, absolutt form avskrekkende”, den objektiva teorin “ved fristelsen til bokstavtrelldom med fornektelse av miljoets forklaringer og av adgangen til å bote på en uheldig uttrykksformi en lov ...”, och den subjektiva teorin med sin metod att “låse utviklingen fast til lengst henfarne tiders meninger som kan kreve et Iserd kildestudium til å bringe for dagen”. “[A]bsolutte og stive regler” lade bara hinder i vägen, detta gällde “noe i sitt vesen så ubestemt som metodeIa?ren, derunder indbefattet tolkingsla;ren”. Man SS3 SS4 553 Astrup Hoel, s. 67 f. och s. 68 not 2. 554 Astrup Hoel, s. 78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=