425 “at Valget ikke staar mellcm en subjektiv og en objektiv Fortolkningsteori — mellem en I'eori, der alene kegger V;vgt paa Lovgiverviljen, og en I'eori, der alene kvgger V;egt paa l.ovordene — men at man bor tilkugge begge Momentet Betydning, men dog saaledes, at de subjektive Fortolkningsbidrag er subsidia’te, idet det overlor en klar Lovtekst ikke kan nytte at henvise til, at Lovgiveren — eher Lovens Motivet, Forhandlingerne i den lovgivende eller raadgivende Forsamling eller lign. — er imod leksten, men at disse subjektive Data faa deres Betydning, hvor l,ovteksten rummer Muligbed lor Here Forstaaelser Ilium behandlade lagtolkningen mera i förbigående och utan att nämna de olika lagtolkningsteorierna. “Til praktisk Anvendelse naar Lovforskriherne ... forst gennem en Proces, hvorved man Itegger andet og mere ind i dem end det Forestillingsindhold, som Lovgiveren selv har haft”. Påståendet att lagen var en befallningvar “nteppe synderlig va.’rdifuldt”, då t.ex. kanske varken kungen eller riksdagens ledamöter hade haft någon föreställning omvad de hade godkänt. En viss vägledning för tolkaren låg i “at man ved Fortolkningen af Love i udstrakt Grad lienholder sig til Ords almindelige sproglige Betydning”, men det allmänna språkbruket kunde strida mot olika ändamålsenlighetsöverväganden, varför man ofta tolkade lagen “imod den almindelige Sprogbrug for derved bedre at fremme Lovgiverens Intentioner”.^^'*'’ lllums första uttalanden i den objektiva teorins anda fick därmed vika för lagstiftarens mening. S43 I sin bok om rättskälleläran (1915) tog Platon ställning för den objektiva lagtolkningsläran, och han fortsatte därmed den tradition i norsk doktrin, som inletts av Fredrik Stang (del III, s. 325 f.). Platou såg liksomStang den subjektiva tolkningen som ett äldre, övervunnet skede. “[D]e ma:rkeligste Konsekventser” hade följt av försöken att utreda lagstiftarens mening. Liksom många samtida författare hänvisade Platou till den invecklade lagstiftningsproceduren, som gjorde det omöjligt att Pinna en bestämd lagstiftare. Trots att den objektiva teorin så art säga uppfunnits först i slutet av 1800-talet, gav Platou äran åt Schweigaard, eftersom denne i sin kommentar till kriminalloven hade avvisat lagmotivens betydelse.Platou tog avstånd från olika på lagens förarbeten baserade argument, och han slutade med principdeklarationen: Motiveme er ikke Lov ". Samtidigt ansåg han att förarbetena, omde var skrivna av en jurist, “kan yde vigtige Bidrag til Lovens Forrolkning ved at klarkegge ... de reale Grunde for den valgte Afgjorelse”."*^” Lagtolkningen gick ut på att söka “Lovens sande Mening, saavidt som den er forenelig med dens Ord”. Det kunde dock hända. S42 Kruse, Rctskildcnic, s. 43 t. 343 lUum, s. 86 f. och 8‘). 344 IIliii?i. i 343 Plittou, 346 PUtou, s. 189-142. 1 39 f. 1 88 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=