24 medlemmar i redaktionskommittén var en reform utan större betydelse. Tidskriften hade redan tidigare innehållit spridda finländska bidrag (se del III, s. 31), och under hela perioden 1911-1950 innehöll endast nio årgångar recensioner av finländska svenskspråkiga verk. Den enda recensionen av isländsk litterattir behandlade Jon Duasons i Oslo försvarade doktorsavhandling (se 4.10.). I praktiken varTfRi hög grad en norsk tidskrift med norsk finansiering, norsk huvudredaktör och Oslo somutgivningsort. Den norska dominansen komockså till synes i de rätt talrika bilagorna, monografier på upp till över 200 sidor, som alltid var skrivna av norska jurister (se närmare 4.). Det är inte meningsfullt att ge ens ett ytligt referat av artikelutbudet i TfR, och jag nöjer mig med att hänvisa till den danskeTfR-redaktörens Bernt Hjejles ord: “Man kan roligt sige, ac det ikke findes en betydelig Retslserd med nogen Produktion bag sig i de nordiske Lande, som ikke har ydet et eller flere Bidrag til dette Tidsskrih, hvis Standard er hoj, og hvis Benxining derlor er stor. Naar en Athandling optages heri, kcses og vurderes den - og dermed dens Forhitter - al Jurister i det ovrige Norden. »1 Andra världskriget och ockupationen inverkade först i sitt slutskede på TfR, vars linje under kriget förblev olörändrad. Utgivningen av TfR upphörde plötsligt år 1944 efter det första numret, och följande nummer utkom först efter ockupationens slut i maj 1945. NS-regimen hade på våren 1944 med hänvisning till rådande pappersbrist förbjudit utgivandet av TfR, men redaktören Erik Solem nämnde senare den egentliga grunden till förbudet: “Reichskommissars presseavdeling” hade inte i tillräcklig grad fått in sina “agitatoriske inniegg for den nasistiske ‘rettsorden’”, och “vore hjemlige nasister hadde ikke evnen til å prestere noe som med fntig av berettigelse kunne få plass”.' Medan det enda numret år 1944 bestod av vanliga rättsvetenskapliga artiklar, var 1945 års årgång helt ägnad åt befrielsen. Samtliga artiklar med undantag av Per Olof Ekelöfs “Juridisk slutledning och terminologi’’ behandlade förhållandena under ockupationen eller de juridiska problemen i samband med rättsuppgörelserna i Norge och i Danmark (se även III 3.2.1.-2.). Ovanligt nog för en rättsvetenskapi ig tidskrift ingick även två dikter, “Alt for Norge" och “Smeden i Hjelmeland” med känsloladdade hyllningar till avrättade motståndsmän. Aven den första recensionen, Alf Ross’ uppgörelse med Frederik Vinding Kruses “Retslteren" (1943) med rubriken “En Retskere fra det 19. Aarhundrede" präglades av tidens undantagsförhållanden (se närmare III 1.1.7.). Redan i följande årgång normaliserades dock innehållet. 1 Hjejle, s. 36. 2 TfR 194S, s. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=