4 1 8 ninger” och “Modsictningsslutninger”, som enligt förhtttaren byggde på bl.a. “reale Grunde”, “Hensynet til den mest hensigtsmsessige Lösning”, “ledende Retsgrundsastninger” och naturligtvis “Sägens Natur”.Först därefter defmierades begreppet: sakens natur som vägledning för domaren betydde, att hans dom var “den mest hensigtsmaessige Lösning ud fra en videnskabelig Undersogelse at de samfundsmaessige reaile Grunde Vägledningen hämtades från rättsvetenskapen, som ju var ett av författarens synonym tör sakens natur, själva verket kunde man på de flesta ställen i Vinding Kruses tramställning ersätta uttrycket ‘(^^nligt) sägens natur’ med uttrycket ‘(enligt) retsvidenskaben’; en annan sak är att man på detta sätt fick den mest ohöljt av juristrätt domi nerade rättskälleläran sedan Savignys dagar. Vinding Kruses terminologi är dock inte helt konsekvent, och någon gång verkar han med begreppet avse samhällsförhållandena i stället för doktrinen.^'*’ Då ‘sakens natur’ behandlades somsynonymför rättsvetenskapen, blev det enda sakinnehållet i begreppet en allmän strävan till den mest ändamålsenliga lösningen. I sin “Retsla^ren” visade ju Vinding Kruse själv senare vad en lössläppt rättsvetenskap utan metodologiska gränser kunde åstadkomma. Illums analys av sakens eller förhållandets natur samt de reella övervägandena är intressant och egentligen en föregångare till Ross’ domarideologi, samtidigt somden bygger på vissa yttranden i Viggo Bentzons “Retskilderne ” (se även del III, s. 289 ff). Enligt Iliumansåg man det vara en fiktion, då den äldre rättsteorin hade ansett, “at man ud fra Sägens Natur kunde udlede allerede tidligere bestaaende, men endnu ikke erkjendte Retsforskrifter”. Däremot var det möjligt att på grundval av sakens natur “skabe nye supplerende Retsforskrifter”. Ross hade enligt Iliumunder begreppet ‘Forholdets Natur’ samlat “de frie ufikserede, ofte helt uartikulerede Hensyn, der fremspringer af den ubestemmelige, yderst omfattende og vigtige Mamgde af mere eller mindre ureflekterede Adficrdsinstillinger af alle mulige Arter, der omgicrder de fikserede Normer og er den Jordbund, hvoraf disse forst henter deres Liv og Mening Ross hade enligt Iliumförbisett, bl.a. att då domaren, advokaten osv. bedömde en handling, så satt denne “inde med et Fond af Forestillinger om Förskrifter, der fremtrseder med GyldighedspriCg” och som ingick i “den retlige Overlevering”. En annan brist i Ross’ uppfattning av “de ufikserede Adfserdshandlinger er den, at han opfatter dem som en broget Samling af forskelligartede Impulser SIS I 514 \'i>i(iing Krusc. Retskilderne. s. 53-54. 515 Vititiing Krtise, Retskilderne, s. 60 k 516 Se Vhiditig Kruse, Retskilderne, s. 49: I4a en lagregel upphörde att gälla på grund av desiictudo-, kunde den i allmänhet inte mera återupplivas. Det fanns doek undantag från denna regel, oeh Viggo Bentzon hade med rätta hävdat, att dessa undantag aldrig uppkom “paa Clrund af en formel Lovtroskah, men fordi nye Forhold atter gor Regien hrughar. altsaa i X irkeligheden paa tlrund af Sägens Natur”. 51 lUurn. s. 68 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=