4 1 7 å legge den avgjorende vekt på de reale hensyn, ... hensyn som blir enebestemmende, hvor de nevnte ‘rettskilder’ overhoved ikke gir noen veiledning Enligt 0stremhade begreppet ‘sakens natur’ “va?rt hånet somet forsok å tindgå presisjon i ord og urtrykk”, men frågan var, “omikke nettop det litt iibestemte uttrykk kan va.'re det beste for et mangesidig og varierende begrepsinnbold”. Exakta begreppsdefinitioner blev ofta för snäva, då det gällde allmänna förbållanden. Motsatsen var ''hilledet som anskueliggjorelse”. “Det treffer, hvis det er godt, i blinken og rammer kvintessensen uten krav på uttommende spesifiseringer.” Sakens natur var “et ... halvvejs billedlig nokkelord, til förståelse av hvad der rettelig faller naturlig og ofte nettop derfor ikke har hatt behov for lovens Litformede ord. Trods all tale om realisme og empirisk metode i juss, rummer også den åndelige elementer.” Enligt 0stremgjorde man därför bäst i “å respektere den ktilturverdi som ligger ... i betegnelsen ‘sakens natur ”. I norsk doktrin var framför allt Frede Castberg skeptisk till ‘sakens natur’ som rättskälla. Redan i sin doktorsavhandling (1920) betraktade han sakens natur endast som en subsidiär rättskälla vid sidan av deduktioner från rättssatser skaI “Norges statsforfatning” förnekade han helt, att sakens pade av vetenskapen, natur skulle vara en rättskälla, men detta gällde dock endast statsförfattningsrätSIO ten, som var “i hoiere grad positivrettslig enn de flesre andre deler av retren . ’’ Sll I dansk rättsteoretisk litteratur blir intresset för ‘sakens natur’ större från och med 1930-talet. Begreppet nämndes i förbigående av Sven Clausen, som ansåg, att man tidigare med detta förstått, “at et Fitnomen var i Overenssta^mmelse med Naturretten, altsaa kunde deduceres logisk af et eller andet a priori opstillet Princip”; han hänvisade här bl.a. till 0rsteds ‘den naturlige rer’.''“ Numera förstod man med “Forholdets Natur eller Sägens Natur de rent faktiske Forhold, som er varsentlige for Fa.’nomenet, og ved en Afgorelse efter Forholdets Natur forstaar man en Afgorelse, der tager saa meget F^ensyn til disse faktiske Momenter, at vor Mentalitet tilfredsstilles ”. Enligt författaren stod man därmed “paa en revideret Naturrets Standpunkt, hvor Flensynet til det hensigtsma\ssige er traadt i Stedet for Fiensynet til den nogne ratio, og hvor Historien og Logiken faar, hvad der kan blive tilovers”.'’’’ Försiktighet var inte ett framträdande drag i Vinding Kruses författarskap, och i sin skrift “Retskilderne” försåg han det sista kapitlet med rubriken “Sägens Natur” (s. 53-65). I själva verket behandlar en stor del av kapitlet “AnalogislutS()8 Herythiti Sched. I tit l^aO, s. 138 t. S()‘) Ostron^ Rfttskildene 1, s. t. SK) ('iisthfrg, s. 24. Sc även NisLuul, .s. 26.S. SI 1 Casthfr^ I, ,s. 47. SI 2 (hiusfii, s. ISO och not 2. S I 3 (.Lit(SCH, s. 1 SO f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=