4 1 3 ger, stod Resultatet for Forfatterne selv og deres Samtid som Retsregler, der havde Gyldighed.” Doktrinens betydelse ökade också på grund av att rättspraxis hade ringa inflytande på rättsbildningen under denna tid. Då en del författare ansåg, att rättsvetenskapen inte var en rättskälla, utan att det uppstod en sedvanerätt i det skede, då man följde doktrinens rekommendationer i praxis, var detta enligt Iliumatt “stille Sagen paa Hovedet”. Hans argumentering var återigen historisk. När 0rsted hade ställt upp “sine paa mange Punkter selvstamdige juridiske Larresa-^rninger”, så hade han inte ansett dessa vara endast råd till domstolarna, utan gällande rättsregler. Domarna kände på samma sätt, då de följde 0rsteds åsikter. I hans skrifter hittade samtiden det bästa uttrycket för den i Danmark gällande rätten, och 0rsteds argumentering Pick större betydelse än äldre, från hans åsikter ofta avvikande rättspraxis. “0rsteds eget Vaerk og ikke Domstolenes Villighed til at folge hamer derfor Kilden til de Retsforskrifter, der kan ledes tilbage til hans Arbejder. Iliumansåg dock, att rättsvetenskapens betydelse som rättskälla blivit “mindre fremtriedende’’ med tiden redan därför, att lagstiftningens och rättspraxis’ allt större omfattning fått doktrinen att koncentrera sig på det rent systematiserande arbetet. Det var dock ännu viktigare, att utvecklingen givit doktrinen “en forandret Problemstilling’’. Den äldre rättsvetenskapen, den konstruktiva riktningen, hade ställt upp allmänna principer, medan senare rättsvetenskapsmän hade insett, “at Retsregler maa udformes under Hensynstagen til de enkelte Retsforholds sa;rlige Beskaffenhed ”. ’’Og i Retslitteraturen viger logisk eller skinlogisk Behandling af Retssporgsmaal for en Argumentation, hvor Hensigtsma^ssighedsbetragtninger staar i Forgrunden.” Rättsdogmatikens pretentioner blev naturligen på detta sätt mera begränsade; “man bliver sig bevidst, at Argumentationen ikke er tvingende, og Tilbojeligheden til at anerkende de i Retsanvendelsen udtrykte Synspunkter har va’ret voksende”.'^’ Trots detta konstaterade lllumsammanfattande, “at RetsvidcMiskaben i vid Lldstrirkning har opstillet og stadig opstillcr Forskrittcr, der alt etter den Maade, livorpaa de er hegriindet, og vedkommende Forhitters Anseelse tränger ind i det almindelige Retsstot somgyldige Regler til Suppleringog Korrigering al de Forskrifter, der direkte kan tidledes af Love og Retsafgorclser. Fill och med enligt Ross, som inte behandlade rättsvetenskapen som en särskild rättskälla, var doktrinen “en vardiftild stötte” för en domare, somavgjorde ett mål enligt sakens natur (se även nedan 1.3.6.2.).*’” 487 lllum, s. 111 t. 488 lllum, 489 llluDi, s. 112 tf. 490 lllum, s. 117 t. 491 Ross, Rct, s. 1 19, 1 12. t9m t4r.stcds reella betvdelse, se även del II, s. ,M4 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=