4 1 2 bivalens, som ofta var så framträdande, då man dryftade rättsvetenskapens roll i rättskälleläran. Var rättsvetenskapen själv en rättskälla eller var den en användare av rättskällor? I sitt ungdomsarbete “Noter til Privatrettens almindelige Del” (1899) ansåg Bentzon ännu rättsvetenskapen vara en vägledande rättskällaP*^’ I “Retskilderne” (1905-1907) betonade han däremot, att rättsvetenskapen var ett handlande subjekt, som använde rättskällor men som inte själv var en sådan/*’ Bentzon kunde dock inte acceptera det traditionella argumentet mot rättsvetenskapen som rättskälla, nämligen att rättsvetenskapsmännen endast ‘fann’ redan existerande rättsregler. Enligt Bentzon förbisåg man i detta fall “det retsskabende Moment, den Beslutning og det Skon”, som fanns med vid avgörandet av varje ny principfråga. Vinding Kruse nämnde inte direkt rättsvetenskapen som en rättskälla, eftersomdenna i allmänhet dolde sig under begreppet ‘sakens natur’ (nedan). I verkligheten var för författaren t.ex. rättspraxis helt underordnad doktrinen, och han gav också vissa allmänna råd åt domarna: “En Lsere, der bliver almindelig anerkendt i Videnskaben, eller som har staaet sin Prove gennem alsidige videnskabelige Droftelser, eller som eherhaanden tnenger sejrende igennem trods modstridende Anskuelser, kan Domsrolene naturligsäs med storreTryghed lolge end en Opiattelse eller Ltere, der ingen Tilslutning vinder.” Det var dock svårt att ge exakta regler, och mycket berodde både på domarens självständighet och “vedkommende videnskabelige Forfatters Talent en aktad författares åsikter kunde dock “vinde en bery^dlig auktoritet i Praksis”.^*’ Vinding Kruses huvudregel har dock drag av den medeltida läran om communis opinio doctorumsom rättskälla. För Ilium, somkraftigt pläderade för en aktiv rättsvetenskap (ovan 1.1.3.), var rättsvetenskapen en viktig rättskälla: “En v'zesentlig Del at de Retsregler, hvorpaa vi bygger i Dag, har Retsvidenskaben som Kilde”.’**’ Illums tramställning är huvudsakligen deskriptiv och delvis rent historisk. Han började med den danska rättsvetenskapens uppkomst efter utfärdandet av Danske Lov, som endast varit en samling spridda regler. Det hade därtör blivit doktrinens uppgift att skapa “en systematisk, sammenh^engende Tankebygning” med hjälp av den romerska rätten, varifrån man hämtade “almindelige Grunds^tninger og Retsbegreher, som tilpassedes til den nationale Lovgivning”. Man påstod sig visserligen endast använda regler, som“med logisk Nodvendighed” var hämtade från gällande rätt. “Men skont man gik langt ud over at skildre bestaaende Retslorestillin- •i84 482 Bentzon, Noter, s. S5 ft. 483 Bentzon, s. 1.35. 484 Bentzon, s. 152. 485 Vinding Kruse, Retskilderne, s. 61. 486 Ilium, s. 111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=