4 1 1 Carl Eks ‘tredje rärtskälla’ innehöll även rättspraxis, och han konstaterade, att denna och prejudikaten alltid hade “spelat en viktig roll vid rättsskipning”, och att man i samtiden måste tillägga dem“än större betydelse, sedan lagstiftaren erkänt den levande rättens eminenta betydelse i folkets liv”d^" Även enligt Alanen hade rättspraxis i finsk rätt ‘en synnerligen viktig betydelse’. Problemet med rättspraxis’ rättskällenatur tycks främst ha sysselsatt de äldre författarna i periodens början. Betydelsen av Gjelsviks och i synnerhet Ingstads ställningstaganden torde ha varit perifer (Ingstads föreläsningar publicerades ju fiirst år 1924), och de har senare närmast bidragit till att befasta en missvisande bild av den traditionella läran. I själva verket erkände man allmänt vikten av domarens rättsskapande verksamhet, ehuru vetenskapligt mera konservativt lagda författare (t.ex. Platou) gärna fortfarande använde sig av sedvanerättens täckmantel. Inte oväntat var man mest kritisk till rättspraxis som rättskälla i äldre finsk doktrin; landets trängda politiska läge mot autonomitidens slut och den högsta domsmaktens svaga ställning har uppenbarligen inverkat åtminstone på Ekströms åsikter. 1.3.6. Rättsvetenskapen och de 'fria rättskällorna För den ‘äldre’ realismens anhängare, som pläderade för rättsvetenskapens aktiva roll i rättsutvecklingen, var de fria rättskällorna en central del av rättskälleläran. I det tidiga 1900-talets litteratur hittar man talrika ‘fria’ rättskällor: folkets rättsövertygelse, lagarnas anda, analogin, som ibland var en rättskälla, ibland behandlades i samband med lagtolkningen, och sakens natur, somäven den kunde vara både en rättskälla och ett lagtolkningsmedel. Eo.m. 0rsteds begrepp “den naturlige Ret” dammades åter av och upphöjdes till rangen av rättskälla eller till synonymför sakens natur. Trots att den egentliga naturrätten ofta dryftades, inte alltid i negativ anda, i tidens doktrin, betecknades denna aldrig som en rättskälla. Den kan inte heller anses defacto ha fungerat som en sådan, då den i texterna närmast uppträder som ett etiskt krav på lagstiftaren, och naturrättsuttalandena har här därför behandlats ovan (1.1.5.). Då även rättsvetenskapen ofta nämndes bland rättskällorna, förblev dess förhållande till de fria rättskällorna problematiskt. 1.3.6.1. Rättsvetenskapen Det är inte förvånande, art rättsvetenskapen återfick sin ställning som rättskälla redan i samband med antagandet av det friare rättskällebegrepp, som Viggo Benr/.on var en tidig anhängare av. Bentzon gav dock också uttryck för den am480 Ek. s. 43. 481 AUiufu. s. 78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=