404 allmänna rättsprinciper och rätuåsa stridande sedvanerättsregel kunde inte uppstå, utan detta var ett missbruk, sominte kunde utövas i den tro, att det var rätt och billigt.’*’^’ En villfarelse var utan betydelse för sedvanerättens giltighet. “Meget af vor Juristret har ved senere Undersogelser vist sig at hvile paa Misforstaaelser.”^^ Återigen talade Platou omsedvanerätt och tänkte på praxis och doktrin. Platou fick en anhängare i Kristian 0stberg, vars hela produktion byggde på bondebefolkningens sedvanerätt. Redan rubriken på 0stbergs provföreläsning år 1915, “Bonderet och juristret”, tyder på att han haft den av honominte nämnde Georg Beselers “Volksrecht undJuristenrecht” somförebild, och i likhet med förebilden framhöll han kraftigt den icke-lärda, folkliga sedvanerättens bery^delse vid sidan av juristrätten, dvs. doktrinen och rättspraxis. 0stbergs ideal var ‘bondejuristerna’: “Blandt de aeldste, forstandigste, mest erfarne m^end tandtes der tidlig og har der til enhver tid nemlig existert slike naturlige jurister, - marnd med specielle juridiske ankeg, med sa:rlig lyst og evne til at liere de retsregler, man hadde og efterhaanden fik, til at granske og grunde over juridiske sporsmaal og bidra til deres lösning i grarnden, i bygden, i hele Mket. Mellan bonderätten och juristrätten hade det dock saknats en växelverkan, eftersomjuristerna hade haft “for litet kjendskap til og for liten respekt for bonderetten til at kunne ha nogen nytte av den”.^’’ Den historiska skolan, germanisterna och 0rsted bildar referensramen för 0stber^s tämligen ålderdomliga framställning. Författaren hör till det fåtal 1900-talsjurister, som ännu hävdade, att lag och sedvanerätt var de enda rättskällorna; hela juristrätten ingick i den sistnämnda. Astrup Hoel ansåg, att han med hjälp av sin metodteori också kunde modernisera den föråldrade och otillfredsställande teorin omsedvanerätten, somendast var “ett enkelt blandt flere andre realmomenter inden den anden realitetskreds”. Det fanns ingen orsak att ställa sedvanorna “i en sa;rstilling som mere ber\^dningsfulde end f eks. prejudikater eller heteropsykisk realt konstaterte vurderingsdomme (‘den almindelige retsopfatning’)”; Bentzon hade tagit ett steg i rätt riktning genom att behandla sedvanerätten som en av de subsidiära rättskällorna. Astrup Hoel konstaterade vidare, att sedvanerätten hade en helt underordnad benHelse, om man bortsåg från handelskutymer och andra specialtillfallen. " -138 440 436 PLitou, s. 75. AugcLihl^ s. 224 och 252, betecknade med hänvisning till Ingstad och Platou som “den tradisjonelle og mekaniske stivbente larre ” bl.a. det, att man inte godtog kravet pä sedvanans lörmihighet. De i texten anförda åsikterna visar dock, att de nämnda författarna i själva verket medgav domaren en omfattande rätt till prövning, dä det gällde sedvanans förnuftighet. 437 PUztou, s. 77 f. 438 Osthfrg 111, s. 4. 439 Ostberg III, s. 10. 440 Se Ostberg Ill, s. 1, 3, s. 4 not 4 och s. 5 f. 441 Astrup Hoel. s. 78 och s. 78 not 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=