IL Den juridiska litteraturen 1. Nordisk litteratur Trots det intensifierade nordiska lagstiftningssamarbetet och återupptagandet av de nordiska juristmötena år 1919 uppstod inte någon nämnvärd nordisk rättslitteratur. Periodens lagstifrningssamarbete resulterade i motsats till de identiska växellagarna år 1880 endast i likartade lagar med nationella särdrag, och kommentarlitteraturen till dessa lagar refereras här i avsnitten omde olika ländernas rättslitteratur. Något samlingsarbete liknande “Nordisk Retsencykloptedi” (18'^8var inte heller längre aktuellt. Den rent nordiska litteraturen kom därför främst att bestå av olika periodika, dels de utgivma förhandlingarna på de nordiska juristmötena, dels tidskrifter med Tidsskrift lor Rettsvitenskap som den viktigaste publikationen, samt några enstaka främst danska arbeten. Ett genomgående drag i den nationella litteraturen är dock, att man i allt högre grad beaktade doktrinen i de övriga nordiska länderna. 1899; del III, s. 25 f) 1.1. Förhandlingarna på de nordiska juristmötena Under den här behandlade perioden hölls sju nordiska juristmöten (det 11.- 17.) med tre års mellanrumåren 1919-1937, och därelter det artonde år 1948, och samliga mötesförhandlingar med bilagor publicerades. Av de behandlade ämnena kan nämnas “Om den nordiska rättsgemenskapen ’ med inledning av Viggo Bentzon (Stockholm 1919), “Hvorvidt bor de nordiske land gaa til en kodifikation av sin privatret?” med inledning av Fredrik Stang (Kristiania 1922), “Huvudgrunderna för en eventuell nordisk lagstiftning omskuldebrev” med inledning av Martin Fehr (Helsingfors 1925),“OmPrincipperne lor en felles nordisk Lovgivning om Fortrinsrettigheder under Konkurs (Konkursprivilegierne)” med inledning av Bertil Sjöström (Köpenhamn 1928) och “Bör det danska inskrivningsväsendet efterliknas i de övriga nordiska länderna?” med inledning av Adolf Lindvik (Stockholm 1931). Inledarnavar alltså i samtliga fall professorer, och detta kan ses som uttryck för det laktumatt det nordiska lagstiltningssamarbetet vid denna tid byggde på en ‘professorsrätt’. Under periodens tre sista möten behandlade man inte mera gemensamma lagstiltningsplaner.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=