382 Retslivet viscr imidlertid, at de Regler og Enkeltafgorelscr, der er bestemmende eller vejledende tor Myndighederne og Borgerne i saa Hensecnde, ikke blot er saadanne, som er tastslaaet i Lovgivningen og Domstolernes Praksis, men tillige er saadanne, som Siedvaner, Analogislutninger, Retsgrundsartningcr og den Faktor, vi kalder Sagens Natur, bar skabt. Det recllc Retskildeheg>eb kan dertor bestemmes ved de sidst udhsevede Ord. Vinding Kruses rättskällebegrepp var därmed lika öppet och om möjligt ännu mera vidsträckt än Bentzons (del III, s. 279). Även Erik al Hällström löredrog en helt öppen rättskälledePmition: '"Med rättskälla förstår man ... de grunder, som avgöra vad som är rätt och huru man hör döma och förfara i en viss situation. ’VVM Enligt Sigurd 0strem använde man inom juridiken begreppet i “rettsteknisk” bemärkelse och avsåg då “lover, sedvanerett, og efter möderne teori en rekke andre fenomener som tas mer eller mindre hensvn til av dommere, förvaltningstjenestemenn og borgerne når de nsermere skal bestemme eller i sine handlinger rette sig efter hvad der i de enkelte tilfeller er rett’’.''" För Per Augdahl var det “i og for sig en terminologisk smakssak” vad man ville beteckna som rättskälla, d. V. s. antalet rättskällor var beroende bl. a. av “hvad man legger i betegnelsen”. Enligt honomvar också oenigheten om terminologin “adskillig storre enn den uenighet som har gjort sig gjeldende m. h. t. realia”. En principfråga hade dock vållat oenighet, nämligen frågan om huruvida lagen och sedvanerätten var uttömmande rättskäl 1 o r. ^^ Även i Ivar Agges kompendium i allmän rättslära (1947) hittar man en ingående analys av själva begreppet ‘rättskälla’. Enligt Agge användes begreppet i skiftande betydelser. Dels förstod man med ‘rättskälla’ “ett yttre, konkret fenomen” såsom lagböcker och prejudikat, dels kunde man med “ett visst mått av abstraktion från dessa yttre realiteter” betrakta samma material “under framhävande av det för dem karakteristiska med bortseende från det konkreta, det temporalt och lokalt betingade”. I båda fallen rörde det sig om ett statiskt betraktelsesätt, och man siktade “på ett existerande komplex av eller förråd av färdiga, på ett eller annat sätt tillskapade rättsregler, ur vilken källa de rättstillämpande instanserna likaväl som de enskilda medborgarna ha att ösa”. Rättsordningen kunde dock också betraktas ur en helt annan synvinkel, eftersom rättsreglerna ständigt utvecklade och förändrade sig, inte alltid “genom formella lagstiftningsakter utan genomförskjutningar i lagtillämpningen och genomnybildningar i praxis ”. Man 330 Vnieiiug Kruse, Retskilderne, s. 3 t. 331 //^/7At7Öw, Ägarciörbchall, s. 16. 3.32 Ostreni, Rettskildene 1, .s. 1. 333 Augdahl, s. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=