38 1 dock den, att rättskälla “är vad som omedelbart framkallar rätt i objektiv mening”. Ekström koncentrerade sig däreher på att utrota felaktiga begrepp. Det som gav upphov åt endast subjektiv rätt var ingen rättskälla. Inte heller var det en rättskälla, som endast gav upplysning om rättssatser, t. ex. historiska urkunder. Ekström slutade med att konstatera, att benämningen rättskälla användes i många olika betydelser, vilket framkallade oklarhet och missförstånd..V7 Under föregående period hade Montgomerys definition varit den första, i vilken rättskällebegreppet uttryckligen hade förknippats med domarens verksamhet. Även i Viggo Bentzons och i Herman Scheels rättskällelära betonades domarens roll (del III, s. 279). Det domarcentrerade rättskällebegreppet blev allt allmännare i litteraturen. Knoph, som i “Översikt over Norges rett” inte tog upp sina tidigare yppade rvävel på den gällande rättskälleläran (nedan), påstod, att man med begreppet betecknade “de kilder som dommeren — og for den saks skyld også den gemene mann — kan ose de regler av som han skal legge til griinn for sin avgjorelse av et bestemt rettstillfelle”. Knoph framhöll, att rättskällereglerna skilde sig i olika länder och under olika tider, och han ville därför hålla sig till norsk positiv rätt.'"'* I dansk doktrin konstaterade Knud Ilium, att den gängse definitionen var: “de Regler som Dommeren er pligtig at folge”. En mindre viktig invändning mot definitionen var det faktum, att vid sidan av domaren även andra myndigheter var skyldiga art följa rättsreglerna. Huvudproblemet var däremot, att “Begrebsbestemmelsen er formuleret normativt”, då normbegreppet var så tvivelaktigt.^^' Frederik Vinding Kruse hör till de få författare, som mera utförligt dryftade rärtskällebegreppets definition. Han talade om ett formellt och ett materiellt rättskällebegrepp: "... fonnelt kan man megct vel dePincre Rctskilderne som de ojfentligc ViljeserkLeringer, der srifter, torandrer eller ophxver Rettigheder, Love, Anordninger, Domme o. 1., ti selvom en Retsregel siges ar bero paa Retssivdvane, en Analogiskitning tra en Lov eller Anordning eller Sägens Natur, er den dog torsr tormelr anerkandt som Retskilde, naar en Lov beknetrer den eller en l^omsrolsatgorelse har iidtalt den.” Det skulle emellertid vara onaturligt att stanna vid detta formella rättskällebegrepp: “Ti det, det reelt kommer an paa i denne Sammenhteng, er til Vejledning tor l^ommerne, andre Myndigheder og Borgerne at soge tastslaaet, hvilke Regler eller Enkeltafgorelser der er og maa vare hestemmende eller vejledende for Dottnuernes og andre Myndigheders Retsudovelse, tordi dennes Hensigt kra’ver det, og derigenneni for Borgernes Opfhrsel overfor hinanden. Ertaringen i 327 Fhströin, s. 10. .^28 Knoph, s. I .L 32‘) Illnni, s. 6S f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=