380 regler var tvingande, då privatintressena fortfarande dominerade. Enligt Sipilä kunde arbetsavtalslagstiftningens skydd för den svagare avtalsparten jämföras med motsvarande reglering i hyresavtalsrätten.'"' I sin lärobok i arbetsrätt (1947) räknade Sipilä till arbetsrätten förutom arbetsavtalslagstiftningen även den kollektiva arbetsrätten och arbetsskyddslagstiftningen. Arbetsrätten innehöll därför både privat- och offentligrättsliga normer, och enligt Sipilä ‘hade inom arbetsrätten skillnaden mellan privaträtten och den offentliga rätten så att säga minskat'.’‘^ 1.3. Rättskälleläran Den tvska doktrinen förlorade sin dominans även i nordisk rättskällelära under förra delen av 1900-talet. Den utländska juridiska litteraturen förlorade dock inte sin betydelse, utan de nordiska författarna blev mera pluralistiska i valet av material. Fransk doktrin, i synnerhet Francois Genys skrifter, och senare även angloamerikansk rättskällelära fick med tiden en allt större betydelse. Naturligtvis kunde man i många fall fortfarande rv^ sig till den tyska doktrinen, i synnerhet, då denna fram till år 1933 innehöll mycket olikartade riktningar både på rättskällelärans och lagtolkningslärans område. — Liksomi föregående avsnitt behandlas här endast ett urval författare för att inte spränga ramarna för framställningen. Jag har också med något undantag använt mig av texter, som behandlar rättskälleläran i allmänhet, i praktiken närmast för privaträtten, utan att uttryckligen inskränka sig till ett enda rättsområde, t.ex. straff- eller förvaltningsrätt. Man kan i detta avseende tala om en bestående ‘rättskällelärans polycentri’, somär beroende av de olika rättsområdenas speciella problemställningar. 1.3.1. Begreppet rättskälla Trots att begreppet ‘rättskälla’ var centralt för innehållet i många framställningar, nöjde sig författarna ofta med att betrakta begreppet som givet, eller så gav de en mycket torftig definition alternativt en definition, som bestod i en uppräkning av de olika rättskällorna. Som exempel kan nämnas Oscar Platous omfattande monografi (1915), där själva objektet för undersökningen avfärdades med en enda mening: “Ved Retskilder forstaaes de Faktorer, sombegrunder den positive objektive Ret, det er de Retsregler, som Samfundet saetter for det menneskelige Samliv, og somdet haandhaever ved saeregne Organer. Ekströms framställning återfinner man delar av Robert Montgomervs rättskällebegrepp (del III, s. 279). Den enda positiva bestämningen av begreppet var "3:0 I Fritz Walter 323 SipiUi, Käsice, s. 66-69. 324 SipiLi. lyöoikeus, s. 20 f. 325 Se Gustafisou, s. 151 och 153. 326 PUttou. s. 1 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=