3 79 denna ordningsföljd, “individ-grupp-stat”, vilken bl.a. använts av Paal Berg, men då bortsåg man från det faktum, “att det enskilda arbetsavtalet numera i de flesta fall får sitt innehåll bestämt genom kollektivavtal ”, varför det var “lämpligast att taga den kollektiva arbetsrätten först Enligt Schmidt utgjorde “den moderna arbetarskyddslagstiftningen, detta begrepp taget i sin vidsträcktaste mening”, kärnan i den tredje huvudavdelningen, den offentliga arbetsrätten. Han framhöll, att gränserna mellan offentlig och privat arbetsrätt inte var skarpa och att stora delar av den kollektiva arbetsrätten hade en stark offentligrättslig prägel; “vidare är att märka att de offentligrättsliga reglerna ofta återverkar på de pri vat rä11s1 i ga”.'' I Karl Willgrens ekonomirättsliga system (1930) ingick som fjärde rättsområde socialrätten inklusive arbetsrätten, och författaren betraktade hela den ekonomiska rätten som en del av förvaltningsrätten. Toivo Mikael Kivimäkis monografi om strejkrätten (1927) hade däremot byggt på tanken att arbetsavtalet var ett obligationsrättsligt avtal bland andra (ovan II 6.5.5.). Först Arvo Sipilä behandlade närmare arbetsrättens plats i rättssystemet. Han dryftade frågan ingående i sin omfattande monografi omarbetsrättens begrepp och system (1938; ovan II 6.5.5.). Utgångspunkten var att det för skapandet av en självständig arbetsrätt krävdes, att denna avskildes från den sociala lagstiftningen, socialrätten.''’ I enlighet med finsk tradition behandlade Sipilä utförligt indelningen i privaträtt och offentlig rätt.'”" Det konstruktiva draget i denna framställning kommer till synes i åsikten, att ett påstående om att ett rättsområde samtidigt kunde höra både till privaträtten och till den offentliga rätten var ‘logiskt omöjligt”, absurt och ‘måste därför utan vidare förkastas”, även om författaren medgav, att ett rättsområde kunde innehålla både privat- och offentligrättsliga normer.'”' Då socialrätten alltså inte kunde ligga mellan privaträtten och den offentliga rätten, måste man avgöra, till vilket huvudområde den sociala lagstiftningen hörde. Eftersomsocialrätten bestod i statsmaktens intervention för att förbättra samhällsförhållandena och därigenom var ett utövande av offentlig makt, hörde socialrätten i sin helhet till den offentliga rätten.'^" Arbetslagstiftningens ändamål var däremot inte att förbättra de mindre bemedlade klassernas ställning, utan att skydda den svagare avtalsparten i arbetsavtalsförhållanden oberoende av denne parts samhällsställning, och det saknade betydelse, att den svagare parten faktiskt i de flesta fallen hörde till en bestämd klass. Arbetsavtalsnormernas privaträttsliga natur förändrades inte heller av att vissa 31 Sr/»nu/r, s. 30. 318 Schmif/t, s. 31. ,319 SipiLi, Käsitc, s. 7 fH. 320 Sipilä, Kiisitc, .s. 47-6‘>. .321 Sipilti, Kä.sitc, .s. 39 f. ocli .s. 60 not ”2. 322 Sipilä, Kä.sitc, s. 63 och 70.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=