378 rätren eller den allmänna privaträtten. Den övriga eller speciella privaträtten var ett område, till vilket man särskilt i svensk och finsk doktrin förvisade sådana rättsområden, som inte passade in vare sig i den allmänna privaträtten eller i den offentliga rättens förvaltningsrätt, och den speciella privaträtten befann sig i ständig omvandling."' I och med att arbetsrätten blev mera omfattande, blev man också alltmera medveten omatt den saknade naturlig plats i rättssystemet; en recensent av Paal Bergs lärobok i arbetsrätt (1930; ovan II 4.5.4.) konstaterade i SvJT 1931, att arbetsrätten “så att säga skär igenom nästan samtliga de hävdvunna rättsdisciplinerna”."' Problemet med rättssystematiken uppmärksammades ofta i läroböckerna i arbetsrätt; endast Knud Ilium tog inte ställning till frågan. I dansk doktrin var man inte heller annars intresserad av arbetsrättens plats i rättssystemet. Hjalmar Elmquists monografi om kollektivavtalet (1918; ovan II 2.5.4.) innehåller en paragraf “Den kollektive Arbejdsoverenskomsts Begreb og dess Plads i Retssystemet”, som trots rubrikens löfte inte ens nämner rättssystemet i texten."^ I norsk rättsvetenskap behandlade Paal Berg frågan, och enligt honomvar socialrätten “i snevrere betvdning” en socialpolitisk “klasselovgivning”, som hade “til mål å verne visse lag av folket, visse samfundsklasser mot folgene av de sociale og okonomiske forhold klassen som sådan lever under”. Denna rätt hade sin historiska grund i de av industrialismen förorsakade sociala problemen och var därför ursprungligen en “fabrikkarbeiderlovgivning”. Man hade därför i rättssystemet avskilt en särskild arbetsrätt, vars objekt var den “sarrlovgivning av forskjellig art som omfatter de retsforhold som knytter sig til det avhengige lonnsarbeid”."'^ Arbetsrätten var “den rettsdisiplin som samler hele det Sitrlige rettsstoff av priv^atrettslig og offentligrettslig art, som knytter sig til det avhengige lonnsarbeid”, och omfattade “således arbeidsprivatrett, arbeidsforvaltningsrett, arbeidsprosessrett, arbeidsstrafferett, arbeidsstatsrett og arbeidsfolkerett”.'"’ IVots att Folke Schmidt på redan sedvanligt sätt ansåg “[sjystematiken av ett rättsstoff” alltid vara “till en vis grad skönsmässig”, behandlade han utförligt både arbetsrättens struktur och ämnets plats i rättssystemet. Det skönsmässiga gällde visserligen i hög grad just ett område somarbetsrätten, “där det i vårt land ännu inte hunnit utbildas någon fast tradition”. Man kunde i alla fall dela upp arbetsrätten i tre huvudområden: tjänsteavtalets rätt, den kollektiva arbetsrätten och den offentliga arbetsrätten. Det kunde vara naturligt att också hålla fast vid 312 Se även Björne, l.itteratiiren, s. 2^)7 fl. 31.3 Emil Sandström, Svj T 19.^1, s. 146. Sl4 Se Elm(]i4ist, s. l.^-24. 31 5 Berg^, s. 5. ,316 Berg, s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=