375 Även enligt Castberg, som ju inte kan räknas till de norska realisterna, hade rättssystematiken en begränsad betydelse. Avgränsningen av systematiska begrepp, dvs. av de olika rättsområdena, hade “ikke noen sa:rlig stor interesse fra et videnskapelig synspunkt”, och dess betydelse var i huvudsak art man fick “en rasjonell inndeling av det stod som skal utredes”. För “selve retrserkjennelsen” hade der däremot “lite å si om man for eksempel henforer en griippe rettsnormer til forfatningsretten i stedet for til forvaltningsretten, eller omvendt”. Det var därför ingen anledning “til å ofre stor plass” på undersökningen av systematiska frågor. Enligt författaren var dock hänförandet av folkrätten till det enskilda landets statsrätt “ikke naturlig”.'"" Också indelningen i privaträtt och offentlig rätt var, trots att den saknade rättslig betydelse i Norge, “allikevel nodvendig av hensyn til den systematiske översikt og til fremme av förståelsen av rettsstoffet Irots att Knoph upprepade Stängs påståenden om rättsstoffets organiska enhet och behovet att allt emellanåt förnya systematiken, “somtrenger kontroll og korreksjoner akkurat som kompasset”, var hans syn på rättssystematikens betydelse ovanligt positiv. Det var en av rättsvetenskapens viktigaste uppgifter “å fremstille det positive rettsstoff enkelt og översiktlig, så det blir lett å tilegne sig”, och därför behövde man “et system for behandlingen og fremstillingen”. Systematiken var “inndeling og gruppering”, man skulle “samle det like eller beslektede, og splitte ulikhetene fra hverand re”. En lyckad systematik var inre bara “lettelse for fremstillingen, men ofte også dybere förståelse av selve rettsreglene”. Då man sammanförde besläktade rättsförhållanden, kastade de “gensidig lys over hverandre”, medan skillnaden mellan olikartade rättsförhållanden framträdde ännu skarpare, då de inte blandades ihop. “Den gode systematikk er folgelig en godoegviserkox den som försöker å vinne förståelse av rettens regler.” Även enligt Knoph hade rättssystematiken sina faror, och ingen systematik kunde heller göra krav på “almengyldighed”. Medan Stang var skeptisk mot all rättssystematik, ansåg Knoph, att farorna låg i en felaktig sammanföring eller åtskillnad av olika rättsförhållanden: då hade man “ingen god, men en falsk veiinser". Man måste också komma ihåg, att rättssystemet var endast en “veiviser”, och man fick alltså inte dra “rettslige konsekvenser av den”.'"' Knophs åsikter har snarare anknytning till Bentzon (del Ill, s. 265 ff.) än till den mera kritiske Stang. Även i dansk doktrin saknade man förståelse för rättssystematikens betydelse, antingen i allmänhet eller på positivrättsliga grunder. Poul Andersen frågade sig 300 Ciistherg I, s. 31. - Avsnittet om rättssystematiken är olörändrat i den andra upplagan; se Castberg I , s. 39 b 301 C'tisthfr^. Innledning, s. 6 f. 302 Knoph, s. 33 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=