3 74 denna del av Vinding Kruses framställning. Ett tecken på rättssystematikens minskade betydelse är, att Vinding Kruses nyordning med ett par unciantag (ovan II 3.3.2. och nedan) inte inverkade på t.ex. lärobokssystematiken i nordisk doktrin. 1.2.2. Rättssystemets natur ochfunktion I en del av periodens läroböcker framstod rättssystemet som en självklarhet, vars grunder man inte behövde ta ställning till; t.ex. Gjelsvik redogjorde utförligt för rättssystemet och dess olika indelningar utan att överhuvudtaget gå in på meningen med själva systematiken.’*' Man kan i synnerhet i norsk litteratur ocskå hitta förringande uttalanden omrättssystematikens berv'delse. Fredrik Stang ansåg redan år 1911, att all rättssvstematik endast hade “betrra^nset verdi ”. Rättsstollet utgjorde i verkligheten “et organisk hele, hvis enkelte led lorutsetter hinanden”. Stolfet var visserligen så omfattande, att det måste delas upp och “gjores til gjenstand for srykkevis betragtning og tilegnelse”, men varje indelning måste “til en vis grad komme i strid med stoffets egen natur, da dette ikke kjender skarpe gra^nser”. Detta gällde i synnerhet germansk och modern rätt, som var “friere urviklet” än den romerska, och därför inte innehöll så skarpa motsättningar. Då ingen systematik kunde vara fullkomlig, innehöll varje indelning den faran, “at den i nogen utstrarkning skiller sammenhorende eller dog beslegtede emner fra hinanden”, och den vetenskapliga arbetsfördelningen ledde lätt till att ingen författare “soker att bringe de adskilte emner under en faelles behandling”: endast i monografier kunde man vara obunden av den gängse systematiken. Också i framställningen av rättssystematiken gick Stang i ‘Formuerettens’ tredje upplaga till angrepp på den konstruktiva riktningen. Varje systematisering måste ha ett ändamål, och därför “må den også alltid va;re til en viss grad bevegelig, den må nemlig kunne endres eftersom förmålet skifter”. Därför kunde olika författare med olika vetenskapliga utgångspunkter inte använda samma systematik, och en strid omsystemet “skjuler ... ofte en dyptgående uenighet om hvordan stoffet selv skal opfattes”. Den hugo-heiseska indelningen av privaträtten hade också ett ändamål: “Det er de logisk-konstruktive momenter i rettsstoffet den fremhever, mens den på den andre side ser bort fra rettsreglernes plass i livet og deres funksjon der.” Det var “innlysende” att systemet passade bra för den konstruktiva riktningen, medan det ofta kom “på r\'ers av de praktiske behov”. Då den konstruktiva riktningen nu var “trengt tilbake”, fanns det behov för “en vidtgående omdannelse av systematikken”; Stang hänvisade till Vinding Kruses nya system.’*’’ 297 Sc Cjjelsvik, s. 1 8 ft. 298 Stti/ig. s. 1 S6. 299 Stadig' 298 181 1. och s. 1 82 not 42. > s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=