37 1 klyfta, som uppstått mellan Uppsalaskolan och äldre författare somlore Almén och Osten Undén. af Hällström påpekade också, att de äldre realisterna och Uppsalaskolans anhängare hade en gemensam fiende i den konstruktiva riktningen: “klappjakten på deduktionerna [är] allas deras gemensamma stora intresse”y«'' Vinding Kruses “Retsla?ren” visade sedan farorna med en ohämmad, på sakens natur byggande och öppet rättspolitisk 'realism’, medan de renlärigaste anhängarna av Uppsalaskolan egentligen inte kunde idka en meningsfylld rättsvetenskap. Andra världskriget hade vidare visat på farorna med en helt värderingsfri rättsvetenskap, som nöjde sig med att registrera makthavarnas iikaser, trots att en traditionell naturrätt kändes främmande för de flesta nordiska rättsvetenskapsmännen. Då jag här använder uttrycket ‘metodsynkretism’, tänker jag dels på de svenska forskare, som snabbt anammade Olivecronas positiva syn på värderingar, dels på Illums, Eks, Augdahls och Arnholms arbeten, som innehåller vissa medgivanden i synnerhet mot Ross. I rättsdogmatiska arbeten undvek man storvulna metoduttalanden och nöjde sig med “at beskrive, systematisere og fortolke det positive rettsstoffet”; Sverre Blandhol har kallat denna rättsdogmatik ‘den skandinaviska realismens vingklippta släkting’."**" Även Jörgen Dalberg-Larsen har konstaterat, att den skandinaviska realismen i verkligheten utvecklades till “en lukket form af retsdogmatik, der alene studerer gitldende ret og dennes konkrete indhold: ... reelt er forskellen mellemen realistisk og en traditionel form for dogmatik ofte svitr at få oje på”.’**** Man kunde kanske därför tala om‘en pragmatisk arbetspositivism’ somden i praktiken dominerande metoden i rättsdogmatiska arbeten."'*’ Olivecronas syn på rättsvetenskapens uppgifter och metod möjliggjorde en tämligen traditionell rättsvetenskaplig verksamhet, och Ross sökte i sin “Om ret og retferdighet” en anknytning till den tidiga danska realismen, särskilt genom hyllningen till Viggo Bentzon och genom den redan i “Virkelighed og Gyldighed ” påbörjade nytolkningen av dennes rättskällelära i Uppsalaskolans anda (se ovan 1.2. Rättssystematiken 1 och med den konstruktiva riktningens dalande inflytande minskade intresset för rättssystematiken, som i 1900-talets litteratur endast behandlas sporadiskt. dVots att man närmast betraktade rättssystemet som en fråga om en ändamålsenlig disposition, visar dock vissa utförligare uttalanden och i synnerhet debat11 2.3. och även del 111, s. 291 f.). 286 iif Hälbtroin, IF I n)40, s. .0 3 F 28"^ Sc BLindhoL .s. 69 t. 288 Dalhcrg-L.tirseiu Rctstcori, s. 91. 289 Alichiifl StoHeis liar i .sitt 1.^.9.2006 hållna föredrag på Mi. I')cutschcr Rcchtshistorikcrtag i 1 lallc använt detta tittryck lör att karakteri.sera en Itiivtidströmning i tysk statsrättsvetenskap etter andra världskriget.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=