36 8 ningens motståndare gärna målade upp; just Hagerup, som med tiden blev den klassiska fienden för allsköns realister, är det bästa exemplet på en politiskt konservativ och legalistisk, men samtidigt reformivrande och praktiskt inriktad jurist. Vinding Kruse kunde helt fritt kräva en ledande roll för rättsvetenskapen och rättsvetenskapsmännen, då enligt honom demokratin saknade allt värde. De ofta socialdemokratiska anhängarna av den skandinaviska realismen var också som forskare demokrater, och de ville begränsa rättsvetenskapsmannens roll till att vara ett lagstiftarens tekniska biträde eller en iakttagare, som registrerade den i samhället verkligen använda rätten. Socialdemokratins betydelse för Uppsalaskolan får dock inte överdrivas. Osten Undén, som var skeptiskt inställd till skolan, var som bekant en ledande socialdemokratisk politiker. Socialdemokraten l.Lindstedts metod var dessutom föga ‘demokratisk’, omdet var rättsvetenskapsmännen som fick avgöra ‘samhällsnyttans’ innehåll. Det är däremot mindre förvånande, att Olivecrona, en av de mest kända nazistsympatisörerna i l.und, förespråkade en aktiv rättsvetenskap utan demokratiska begränsningar. Ross var visserligen en ‘ljummen’ socialdemokrat under den här behandlade perioden, men han tog senare avstånd från socialdemokratin och gick ut ur partiet (ovan I 3.). Det är därför inte motiverat att meci en svepande generalisering beteckna den skandinaviska realismen som sådan somett medel för strävandet till en socialistisk, totalitär stat.’^’ Idealismen och naturrätten slutligen behövdes i krissituationer som t.ex. i Finland vid den smärtsamma förlusten av Karelen (ovan II 6.13.) och vid den tyska ockupationen av Danmark och i synnerhet av Norge. A andra sidan visade en författare som Vinding Kruse ofrivilligt på den gamla sanningen, att naturrätten sist och slutligen endast var ett tomt skal, en argumentationsmodell för olika subjektiva värderingar. Utländska förebilder, gammal romersk rätt, men också envar författares politiska åsikter, fördomar osv., var det material, varmed naturrättsskalet Klldes. Vinding Kruse kunde därför förkasta kraven på frihet och likhet för alla människor som abstrakta och ‘livsfjerne’, dvs. som brister i 1700-talsnarurrärten, medan den politiskt närstående Olivecrona tog avstånd från dessa krav genom påpekandet, att de var önskningar, värderingar i formav påståenden att man hade rättigheter. Redan sedan början av 1800-talet hade vetenskapliga innovationer, såsom den historiska skolan, den konstruktiva riktningen och slutligen den äldre danska realismen i slutet av århundradet, först vunnit insteg inom civilrättsvetenskapen, medan statsrätten samt straff- och processrätten följde efter först senare 283 Så Bjarup. t.ex. s. 169 och 17S t. Jfr Peterson, .som, s. 149 ff., enligt min åsikt med rått.i, tilllsak.isisar Bjarups påståenden; även Michtilsen, I tK 2004, s, 47, godtar på denna punkt I’erer.sons tolkning. Se även debatten mellan Peterson och Bjnrup i juridisk Tidskrift 200.t-04, s. 371 fh, 2004-03, s, 23 ff., 498 ff. och 977 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=