3 66 skolans anda, vilket Strahl tramhöll. Fenomen som Lundstedts ‘samhällsnytta och Ross’ ‘domarideologi’ och i synnerhet Olivecronas öppna medgivande, att värderingar var nödvändiga i rättsvetenskapliga arbeten, visar, att inte ens Uppsalaskolans prominentaste företrädare förmådde leva upp till skolans principiella krav —även Hägerströmsjälv hade framhållit rättsdogmatikens uppgift att vägleda domaren." Man kunde också tv si» till en ‘citationsteckensrealism’ för art ^ O reservera sig mot de traditionella begrepp, som man i alla fall var tvungen att använda (Ake Malmström; ovan II 5.4.2.2.). Man kan därför tala om Uppsalaskolans eviga dilemma: ett strikt fasthållande vid de vetenskapsteoretiska idealen omöjliggjorde en meningsfull rättsvetenskap, vilket riktningens motståndare Vinding Kruse inte undvek att påpeka."" Den ibland kanske något överlägsna inställningen till den praktiska juridikens behov är inte det enda gemensamma draget i den konstruktiva riktningens och den skandinaviska realismens metodologi. Dessa riktningars anhängare var mycket upptagna med att dryfta vetenskapsteoretiska frågor, dels vad som krävdes av en (god) vetenskap överhuvudtaget, dels om juridiken kunde anses uppKlla dessa krav och därigenom erhålla status av vetenskap; detta är drag och frågeställningar, som man med Sverre Blandhol kan beteckna som ‘formalistiska’. Till och med lösnin»sförslae;en »ick hos både den konstruktiva metodens och den O O O skandinaviska realismens anhängare i samma riktning. Empiri och den i naturvetenskaperna använda metoden \'ar för dessa forskare förebilden för all vetenskap; föreställningen om en slags ‘enhetsvetenskap’ var allmänt rådande.Max Lyles har framhållit, att Hägerström rekommenderade naturvetenskapernas induktiv-deduktiva metod som ett ideal för juridiken och att detta var en gammal, t.ex. redan av Hagerup förfäktad idé.’'^' Det är betecknande, att Uppsalaskolans (Ross’) kritik mot den konstruktiva riktningen inte riktade sig mot begreppen och systematiseringen som sådana, utan baserade sig på påståendet om vetenskapliga brister i begreppsbildandet och -användandet (ovan 1.1.4.). Hela denna vetenskapsproblematik lyser i allmänhet med sin frånvaro i de äldre realisternas produktion. Man bekvmrade sig om internt juridiska frågor såsom bundenheten vid lag kontra kasuistiska billighetsöverväganden, möjligheterna att uppnå de bästa praktiska resultaten osv. — det i inledningen till detta kapitel citerade uttalandet av den danske juristen Hyllested är ett pregnant uttrvck för denna inställning (ovan 1.1.2.). När man någon gång försökte sig på 2"^8 Sc s. S28, med hänvisning rill bl.;i. Hä^entrönu I tTl 1931, s. 88. 279 I')ctta Iramliälls även av KLtmi. Sanningen, s. 1':’2. 280 (9m Ross ocli enhetsvetenskapen, ,se även BLindhol, s. 3 och 41 H. - ställer sig i detta arbete, s. 70 ff. och 73, skeptisk till tidigare försök att jämställa 'formalismen', dvs, den konstruktiva riktningen, med den skandinaviska realismen. 281 /.)’/«, s. 340 och s. 340 not 312.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=