3 64 Ross på ett eller annat sätt alltid \'ar involverad i striderna. Av dessa nya polemiker kan i synnerhet nämnas meningsskiljaktigheterna mellan Theodor Geiger, Ilium och Ross; somså oha, då Ross var deltagare, fick debatten lätt hätskt personliga drag.’ ^ Dessa debatter var ofta fiämst upprepningar av gamla ställningstaganden, och de kan inte längre töljas här. Ross’ “Omret og retherdighed ” (se även II 2.3.) kan dock anses som ett mellanbokslut i 1900-taIets långa metodstrider. Trots att det var en avdämpad, mindre radikal Ross, som skrev “Om ret og retherdighed ”, väckte boken närmast blandade känslor, och detta även hos de lörlattare, som gärna beteckande sig som Ross’ elever. Ilium ställde sig mycket tveksam till många av Ross’ teser, och han varnade lör att använda boken som lärobok, ett råd, som dock inte följdes i Köpenhamn.’ * I sin recension i ffR, i vilken Arnholm betecknade si» som “i hov srad en elev av Ross”, varnade också iP ^ C’ han för att använda boken som lärobok: den kunde bli “ganske farlig” och Arnholmvar rädd för att studenterna skulle läsa den mekaniskt: “hvis så skjer, tror jeg det kan bli ganske uhyggelig når alle små foler ska vrinske unisont det som den store Ross har forkvnt ^ Arnholmhade a\'\äkande åsikter i mån»a centrala • C* frågor, och han avslutade recensionen med sitt ovan citerade påstående om realismen som hade tappat själva poängen. 1.1.9. Sammanfattning Ragnar Knoph talade år 1933 i inledningen till sin lärobok “Andsretten” om“en åndelig fly\'emaskin ”, vars flyghöjd var avgörande för upptäckandet av likheter och olikheter i de rättsliga fenomenen (ovan II 4.4.3.). Även då man betraktar den nordiska metoddebatten under förra delen av 1900-talet, är perspektivet och detaljerna i det rättsvetenskapliga landskapet beroende av ‘den andliga flygmaskinens’ höjd. En genomgång av det tidiga 1900-talets metoduttalanden visar, att gränserna mellan de olika riktningarna blir alltmera diffusa, ju närmare man undersöker texterna, medan man genom en vidare överblick kan hitta nya, tidigare ofta förbisedda likheter och olikheter mellan de olika riktningarna. Det är vidare naturligrväs en av subjektiva värderingar påverkad uppgift att komma med ett helhetsomdöme om ‘den äldre’ respektive ‘den skandinaviska’ realismen samt de övriga riktningarna. Man kan också basera bedömningen på olika kriterier, såsom nyttan för rättspraxis och för praktiskt verksamma jurister i allmänhet eller frågan om, vilken riktning och metod som bäst motsvarade de samtida kraven på vetenskaplighet, dvs. tillfredsställde det gamla behovet att upphöja ‘lagfarenheten’ till en ‘rättsvetenskap’. Då man främst beaktar den praktis273 Se närmare Dalherg-Larsen. Cieiger. 274 lllmu, fm1933 B. s. 291. 275 Amholtti, 30 är, s. 31 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=