36 1 kulative Ideer, der har deres Rod ikke i den videnskahelige Erkendelse og dens Rroblenier, nien i Menneskets inoralske-religiose Irang til nietaRsisk l')igtning, en Retskere, for hvilken Retten er en Aahenbaring af noget oversanseligt, og Retsvidenskaben folgelig en V'idenskab, der overskrider Ertaringen, idet dens sidste Maal er den objektive Retherdigbeds evige Ide bygget paa de metat)-siske Begreber om etisk Skyld og etisk l^ortjeneste.” I sin sedvanliga stil avslutade Ross sin anmälan av Castbergs arbete med påståendet, att mången säkert blev anhängare av en realistisk rättsuppfattning genom att läsa boken.’’ ’ Ross var i recensionen inte överdrivet noggrann i sin karakteristik av 'den realistiska riktningen’, som enligt honom hade utvecklat sig i nordisk rättsteori allt sedan 0rsteds och Schweigaards ciagar.^"’ Någon skillnad mellan den äldre realismen och Uppsalaskolan är inte heller märkbar i den ovan citerade definitionen, som lika gärna kunde ha varit skriven av Vinding Kruse. Ross godkände i recensionen en på värderingar byggande rättsdogmatik, men krävde av dess utövare “en konstant Mentalreservation”, en insikt omatt det inte var frågan om vetenskap. Utgående från Castbergs och Olivecronas arbeten fortsattes debatten av Ivar Strahl i den nämda artikeln i SvI'k 1941. Strahl fann Castbergs bok vara “lättläst, intresseväckande och lärorik”, men han sade sig själv “stå på realistisk grund”, då han hade tillägnat sig “mycket av den kritik mot idealistiska läror inomrättsvetenskapen, som under senare tid framförts bl. a. av författare tillhörande Uppsalaskolan'r’’^ i detta fall kunde Stahls realism dock också jämföras med den äldre realismen. Trots krigstiden kunde diskussionen pågå de följande åren, och man kan under denna tid hitta ett öppet försvar för fidealismen’ hos i synnerhet norska författare. Frede Castbergs artikel “Rett og metalysikk” liksom Kristen Andersens presentation av Francis Fåagerup, Fredrik Stang och Ragnar Knoph i Svjl’ 1945 innehåller försvar för en riktning, som inte endast med Uppsalaskolans ögon sedd var klart ‘idealistisk’. Ett slags medgivande kan man hitta i Castbergs konstaterande efter att ha nämnt Strahls begrepp ‘realism’ och ‘idealism’: “Jeg kan for min del gjerne akseptere denne terminologi. ” I samma sammanhang talade Castberg dock om motparten som “den såkalte ‘realisme’”.’’’’' Även i det enda numret av 1 flT år 1944 hade hoyesterettsadvokat Edvard Lochen i en recensionsartikel motsatt sig kraven på rättsvetenskapen som en ren beskrivning av rättspraxis. Eochen hänvisade också till de praktiska konsekvenserna genomden aktuella frågan: “Omet land skulle bli hicrtatt i 10 år av en fremmeci makt som 262 AVw, i m 1 940, s. 29-, 263 Rosi. rm 1940, .s. 290, 264 Ro.<s, rnt 1940, 265 .SW»/, ,SvH' 1941, s, 312, 266 ('itsther^. ,SvJ I 1943, ,s. 20 not 1. .Sc även ('.isthcrg. Minner, s, 204, 290 r.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=