3 56 kunna skapas av intet eller av människoanden, utan de grunda sig på itiateriella livsvillkor. Det finns ingen gemensam och allmängiltig rätt eller något bestående rättsmedvetande ... Rätten är endast en sanktion av de a\’ den härskande klassen skapade förhållandena, som uteslutande äro och förbliva beroende av samhällets ekonomiska struktur. ... Uppfattningen omett skarpt motsatsförhållande mellan de olika samhällsklassernas intre.ssen och överskattande av de materiella faktorerna torde sålunda utgöra grunden för den Hägerström-l.undstedtska skolans rättsfilosofiska idéer, fastän det å andra sidan just från denna skolas ståndpunkt sett är svårt att föreställa sig en gemensam och allmän nytta, som kunde kallas ‘samhällsnytta’. Varken vårt eller andra lands positi\’a rätt har godkänt någon .sådan klassintressenas allbestämmanderätt. Såsom ett undantag kan endast nämnas De r\’ska rådsrepublikernas förbund Caselius nämnde vidare, att Ltindstedt själv' ofta hade framhållit ‘det allmänna rättsmedvetandets stora betydelse’, vilket “stämmer illa överens med upphtttningen att rätten endast vore ert uttryck för den härskande klassens nv'ttighetssynpunkter”. Det allmänna rättsmedvetandet var dock enligt Caselius “en synnerligen konservativ företeelse, varpå beror att icke någon av en samhällsklass dikterad lag kan genomföras”. Om rättsvetenskapen skulle inskränka sig till att utreda samhällsnyttans växlande innehåll, “d. v'. s. om rättsvetenskapen berövas uppgiften att utreda vad somär rätt, blir den uteslutande en sociologisk vetenskap”. Den pågående teoridebatten “torde djupast bottna i tvenne ')lika världsåskådningar, en dualistisk och en monistisk, som är rent materialistisk. Den senare kan vara konsekvent i sin negativitet, men om den är sann är en annan fråga.”’^" Beskyllningen för en materialistisk v^ärldsåskådning, som i sista hand var kommunistisk, var den skarpaste kritik man kunde tänka sig i det sena 1920-talets allt högerradi kalare Finland. Caselius gav dock uppenbarligen uttryck för den allmänna uppfattningen inom Ffelsingforsfakulteten, och hans akademiska karriär ledde några år senare till en ordinarie professur. Den finska senkonstruktivismen innehöll liksomden tidigare konstruktiva riktningen i de övriga nordiska länderna öppen kritik av den egna metoden, men man v arnade alltså främst för sådana överdrifter, som åtminstone i Norden aldrig hade varit en realitet. I detta av'seende v'ar ju Hagerup en utmärkt förebild, och han fungerade i Finland som en auktoritet långt efter det att han glömts eller förkastats i de skandinaviska länderna. 1.1.7. Metoddebatten på 1940-talet Debatten omden riktiga rättsvetenskapliga metoden avstannade egentligen aldrig efter år 1911. Medan diskussionen till en början fördes mellan anhängarna av den konstruktiva riktningen och den äldre realismen, blev' Uppsalaskolans anhängare allt högljuddare redan på 1920-talet. Kampen mellan de olika rikt249 Caselius. JFT 1929, s. 180 h 250 Caselius. jF T 1929. 182 F.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=