35 1 eller tillitsteorins företräde borde “avgöras ur skäl, som i viss mån kunna kallas rättsPilosoPiska”; detta var enligt PörPattaren “icke blott tillåtligt utan även nödvändigt”.Typiskt för Ekströmär också argumentet: “Rättslogiken synes fordra, att i princip Då man i en recension betecknade Ekströmsom en 'pandekträttslig traditionalist’, dvs. en anhängare av den konstruktiva riktningen (ovan II 6.4.1.), var detta helt bePogat. Ekströmhade en klar uppfattningomrättsvetenskapens uppgift. IVots att han i princip inte godkände naturrättens existens, kunde han argumentera på ert sätt, somenligt honom själv av Stang hade kallats “naturrättsligt och aprioriskt ”. Detta var dock inte något fel: “Naturrättslig blir i så fall all rättsvetenskap, som vill vara en verklig sådan och ej blott inskränker sig till art framställa den gällande positiva rättens regler "."''’ Doktrinen hade enligt Ekströmen rättsskapande uppgift. “Rättsvetenskapens uppgift är, liksom praxis’, r\'åfaldig: att tolka innebörden av de existerande positiva rättssatserna och att uppställa regler, ägnade att utfylla luckorna i rättsordninsren. ” På detta sätt kunde dess resultat inre “iindtiå att beaktas av den praktiska juridikens representanter och därigenom utöva inflytande på praxis”."' De finskspråkiga 'protorealisterna’ var fåtaliga och kunde inte i högre grad inverka på den rådande riktningen. De får därför här representeras av Kyösti Haatajas doktorsavhandling (1921), det första och metodfrågor utförligast behandlande arbetet inomdenna riktning. Litteraturförteckningen i Haatajas avhandling innehåller talrika nordiska arbeten, men hans framställning av rättsvetenskapens metod är ännu mera tyskdominerad än Ekströms, det enda undantaget är Hagerups artikel i IdR 1888, som ett par gånger i förbigående nämns i fotnoterna.’''' Haataja kunde inte heller använda sig av Ekströms arbete, vars första häfte utkom först vid tiden för disptitationen. 1 Haatajas metodavsnitt hittar man den sedvanliga historiken över den konstruktiva riktningens uppkomst, jherings kamp mot denna och de senare riktningarna. Haatajas egen insats inskränkte sig till att han förklarade den konstruktiva riktningens fall vara en historisk nödvändighet, som en följd av den tekniska utvecklingen, uppkomsten av tidigare okända sociala problemsamt arbetarfrågan och klasskampen. 1 synnerhet den omfattande sociala lagstiftningen byggde enligt författaren på en jämförelse och avvägning av motstridiga intressen.’''’ Trots sina uppenbara sympatier för de nyare riktningarna förnekade Haataja inte begreppens betydelse. T9essa fick dock inte enbart vara filosofiska, från rätts2,^4 Hhstiöin, s. S93. 23“^ /l-srrom. s. S27. 236 Hkstnhn, s. 394 ocli s. 39-4 not 3; om ii;miriäitcii i allmänhet, sc s. 237 hlcstrihii, s. 37. 2,^8 Hihitiijti, s. 1.^ not -4 och s. 21 m>i 2. 2.V) Hthitiijii, s. 8-l,V 1 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=