344 riktig lösning”, vilket kom fram i både i teori och i pr;ixis använda uttrvck som “sakens natur”, “konkret rettferdighet”, den “rimelige” eller “naturlige” lösningen osv. Tankesättet innebar också en viss tillit till “den juridiske intuisjon, fremfor de logiske slutninger, somerkjendelsesmiddel”. Tanken på den objektivt riktiga lösningen vid varje rättsförhållande, också i ett bestämt, positivt rättssystem, var visserligen inte irrationell, men det \'ar dock inte möjligt att finna denna lösning på grund av “folelse, intuisjon eller instinkt”. I synnerhet inomstatsrätten var det riskabelt att hänvisa till “en konkret rettferdsvtirdering”, då detta innebar en fara för “subjektive, politisk farvede standpunkter”. 1 den andra upplagans nyskrivna metodavsnitt tog författaren också upp den konstruktiva metoden, som nu öppet knöts an till ‘analysen’ och ‘syntesen’. Medan den skandinaviska realismen helt avfärdades och den ‘norska’ realismen ansågs lätt leda till godtycke, var det endast den konstruktiva metodens formalistiska överdrifter, “sa^rlig i Tyskland i annen halvdel av forrige århundre”, som kritiserades av Castberg. I övrigt fanns det “meget av verdi i de bestrebelser som den konstruktive metode er uttryk for”.'"’ Utgångspunkten var, att det fanns “en logisk sammenheng i retten”, och att man därför måste försöka “i den rettslige tenkning å finne frem til generelle normer, som de positivt fastsatte, spesielle lovbud er anvendelse av”. Genomdenna “generaliserende betraktning” Pick man “et hjelpemiddel til å lose rettssporsmål som ikke faller inn under noe positivt rettsbtid”. För att kunna göra detta i specialfallet, sombildade titgångspunkten för generaliseringen, krävdes det “en viss intellektuell fantasi ”. Detta behov a\' fantasi och intuition skilde nattirligrväs inte rättsvetenskapen från andra vetenskaper; inte heller naturvetenskapsmannen klarade sig med enbart logik. Man fick dock aldrig “bruke de generaliserende betraktninger skjematisk eller formalistisk” eller “drive generaliseringen for vidt”. Generaliseringarnas resultat måste “alltid sammenholdes med formåls- og rettferdshensyn”. “En juridisk almenssetning kan ikke skape mer enn en presumsjon for en bestemt lösning, selv om presLimsjonen i mange tilfrlde kan va.’re sarrdeles sterk.”’" Liksomtidigare medgav Castberg, att ingen juridisk metod kunde undgå subjektiva värderingar, men detta hindrade inte längre honomfrån att ge doktrinen en aktiv roll även de lege ferenda. Man kunde inte eliminera värderingarna från rättspolitiska frågor “ved å stille sporsmålene slik at de får karakteren av ‘anvendt sosiologi ”. Också då man sökte medel för ett visst ändamål, innebar detta en värdering. En värdebetonad verksamhet låg dock inte utanför “det naturlige område for den statsrettslige vitenskap”. Det fanns “ikke noen vesentlig forskjell 209 Ctisrherg 1", s. 83-86. 210 Castberg T, s. 8 1 t. Redan Astrup HoeL s. IS, nämnde, att man iOland hade betraktat den kon.struktive' och 'den .s\ nteti.ske metoden som ,s^•non^•mer. 21 1 Castberg R, s. 94 k, 97 och 99 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=