3 4 1 Castbergs hela syn på rätten är ännu år 1935 i själva verket en tämligen ‘realistisk’, empirisk, delvis materialistisk rättslära utan ens en droppe naturrättslig, idealistisk olja, om man använder ordet ‘naturrätt’ i dess vanliga bemärkelse. För honom framstod statsrätten som den för tillfället gällande regleringen av samhällers intressekonflikter, i vilka den starkaste parten i allmänhet hade fått sin vilja igenom. Olika idéer kunde visserligen tidvis verka väckande på människorna, men de var ofta bara skapade för att dölja olika gruppers egenintresse. Den statsrättslärde kunde inte heller öppet komplettera den på ren makt baserade statsrätten med hjälp av helt nya (naturrättsliga) regler byggande på sakens natur, utan han fick på sin höjd nöja sig med härledningar ur gällande regler i den konstruktiva riktningens anda. Castberg ansåg liksom Uppsalaskolan också, att rättsvetenskapens rättspolitiska uppgift inskränkte sig till att peka på följderna av olika lösningar utan att själv ta ställning för något av dessa alternativ. Då man tänker på Castbergs etablerade ställning som naturrättsanhängare, måste man undersöka, hur motsvarande avsnitt såg ut i den andra upplagan av “Norges statsforfatning” år 1947; en upplaga som måste ha påverkats av Norges öden under andra världskriget. “Rettsfilosofiske grunnsporsmål” är en mellanetapp i Castbergs rättsteoretiska författarskap, och det är skäl att undersöka, om författaren redan i detta arbete ändrat sina åsikter från år 1 935. Castberg blev under senare delen av 1930-talet allt mera bekymrad över läger i Tyskland. I sin förvaltningsrättsframställning (1938) ställde han Naziryskland och “et möderne land ” med “nogenlunde normale” förhållanden mor varandra, och i “Crunnsporsmål” påpekade han, att i “et kultursamfund ” bar rätten “virnesbyrd om at selve det enkelte menneskeliv tillegges en egenverdi, som seirer i kollisjon med mange samfundsmessige ‘nyttehensyn”””. lävet skyddades, “ — også det liv som bare betyr en byrde og plage for samfundet som helhet ”. Här är inte möjligt att närmare gå in på de många utförliga rättsteoretiska ställningstagandena i “Crunnsporsmål”. Som helhet kan framställningen betecknas som en blandning av gammalt och nytt. T.ex. behandlingen av den konstruktiva riktningen respektive Stängs ‘sociologisk-teleologiska” metod utmynnar i ett försiktigt ställningstagande för den konstruktiva riktningen, medan motsidan anklagades för “en lite fundert tillit” till “en slags juridisk ‘intuisjon’”. Lösningar byggande på ‘sakens natur” ledde lätt till subjektivt godtycke: “Det er ikke i sin orden at man dommes i Slagelse for det man frifmnes for i Kobenhavn. l‘)8 ’»’>11)1) Det 198 ('tisther^, Iniilcdnins;, 68 t.; Cirunnsporsmal, s. 126, 199 ('tisthcr^, t.riinii.spiir.sniål, s. 108-1 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=