3 3 9 “hoicrc grad positivrettslig enn de flcsre andre deler av rerren ”, då reglernas huvudmassa var “utslag av mer eller mindre vilkårlige maktordninger’’. Castbergs rättsvetenskapliga metod av år 1935 byggde på ‘j^^iridisk analyse’, ’juridisk syntese’ och ’subjektive momenter’. Den juridiska analysen bestod i att man måste “oplose den positive rettsnorm i dens enkelte bestanddeler, altså Lindersoke hvilke spesielle rettssetninger ... som kan utledes ur en positiv rettsDet juridiska tänkandet bestod dock inte endast av analys, utan också av syntes: “Opgaven er nemlig også å Pinne trem til de mere almene rettssetninger somde positivt Ptstsatte rettsnormer er anvendelser av.” Visserligen var grunnlovens regler ofta så generellt tormulerade, “at der kunde synes å bli liten anledning til ytterligere generalisasjon”, och många av reglerna var sådana, att det “lar ... sig vanskelig gjore å konstruere disse rettssetninger somanvendelser av ennu mere generelle rettsregler”. Irots detta fanns det också på statsrättens område ett behov av en syntetisk, “generaliserende tankevirksomhed”, och en djupare törståelse “av den logiske sammenheng i de mange specielle rettsregler krever her som ellers i rettsrenkningen at man soker å Pinne frem til de underliggende, bierende prinsipper”. Schweigaards berömda påstående i artikeln av år 1834 om att man “forst pakker de almindelige Bestemmelser ind i en sa:tning og derpaa tra:kker dem ud igjen” såg bort Prån “et Viusentlig trekk ved all videnskapelig erkjennelse, ja overhodet ved all förståelse av faktisk og idémessig sammenheng ”. För att förstå ett Penomen måste man ha “Port fenomenet inn under et mere generelt synspunkt ”, ha “opfattet det enkelte naturfenomen som anvendelse av en lov ... ”. Syntesen som gick ut på att Pinna “selve prinsipperne i det positive rettsstoff, tjener ikke hare til å utdype förståelsen av^ og skaffe oss översikt over stoffet”, utan “den generaliserende tankevirksomhet” hade också ett praktiskt ändamål: “Ved lösningen av de rettssporsmål som de positive rettsnormer ikke besvarer, må vi legge til grunn de almindelige rettsgrunnsetninger som syntesen av det positive rettstoff har gitt oss kjennskapet til.” Fåärledandet från den posiriva rättsnormen via den underliggande principen till bedömningen av besläktade tillfällen kallades av Castberg “analogislutning”. Vid många tillfällen kunde en i den positiva rätten obesvarad fråga “tenkes lost alternativt på flere forskjellige måter, uten at man kan fastslå den ene lösning som logisk mere berettiget enn den annen”. Vid valet mellan två “begge logisk mulige” lösningar måste avgörandet “treffes på grunnlag av en vurdering av de interesser som står mot hinanden”. Det kunde inte undgås, “at vurderinger av denne art oPte vil bli subjektiva farvet ”, och att a\'görandet vilade på “den enkel190 ” 191 norm . i‘): 190 C.iisthfr^ 1. s. 47. 101 Clasthcrg I, s. SO. 102 i.astbcrg 1, s. S3 11. tlrto^r.iHn i Sdiwcigaarei-citatct är Cäi.stbcrgs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=