338 folk på en bestämd tidpunkt “kan ikke noe enkelt system av statsrettsregler gjore krav på absoltitt, objektiv gyldighed, i den forstand at nettop denne statsrettsordning skulde viere den ideelle”. Varje statsrättligt system “må lade visse interesser seire på andres bekostning ”, och samma intressekonflikter löstes kanske helt annorlunda i ett annat system. Ofta var de motstridiga intressena t.ex. mellan “borgerlig frihet og likhet mot statsmaskineriets effektivitet ... i virkeligheten inkommensurable storrelser”, och valet mellan olika system kunde endast ske utgående från den enskildes “karakter og livssyn”. “Ingen videnskap kan gi svaret på hvor grensen kan trickkes mellem likhets- og frihetsinteressene og det nasjonale samarbeides behov”. Statsrättsvetenskapens rättspolitiska uppgift inskränkte sig därför till “påvisningen av de forskjellige statsrettslige ordningers praktiske virkninger”, bl.a. “på grunnlag av psvkologiske og historiske undersokelser”. “[D]e rent faktiske maktforhold” spelade en stor roll vid tillkomsten av varje konstitution, men “menneskenes idéliv, ... de forestillinger menneskene til en given tid gjor sig omden ideelle eller riktige formfor statssrvTelsen”, saknade inte betydelse. Dessa föreställningar, “somvi kan kalle de politiske idéer, inneholder generelt formulerede krav om rettens innhold”. Det var heller ingen rvxkan om att de politiska idéerna, “som i hvert fall i sin forste oprinnelse kan vicre fremstått uavhengig av materielle interesser, har over en bestemmende innflytelse på mangfoldige positive, statsrettslige instituttet”. När många nyare konstitutioner gav medborgarna vissa oförytterliga rättigheter, byggde detta bl.a. på de rättighetsdeklarationer, “som de nordamerikanske nybyggersamfund vedtok i der attende århundre” och som utfärdades under den franska revolutionen. Dessa författningsbestämmelser var “det positivrettslige tittrykk for politiske idéer, hvis oprinnelse altså må sokes i religiose og filosofiske forestillinger”. Castberg hänvisade också till olika idékamper, t.ex. mellan folksuveränitetsidén och maktfördelningsprincipen bl.a. i Norge på 1 800-talet och de samtida kamperna för och mot parlamentarismen, för och mot diktatur.Han framhöll, art de politiska idéerna ofta bara var “de rationaliserte urrrvkk for enkeltpersoners og persongruppers håndfaste, materielle interesser” och att dessa idéer “Vajer som faner’ over menneskenes interessekamper”. De politiska idéernas historia visade alltid, “at deres sejer i det praktiske statsliv er betinget av at de rjener en mektig eller tallrik befolkningsgruppes interesser”, t.ex. borgerskapets under den franska revolurionen eller först bondeståndets och senare arbetarklassens i den norska statsrättsutvecklingen.''^’ Statsförfartningsrätten var sist och slutligen i ännu 18” 187 Ciistherg 1, s. 57 rt. 1 88 Ciisther^ I, 189 Casther-ff I, s. 30 t. 27 iT.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=