3 3 6 ligrvås oni man hade lust påstå, “at den Retstilstand, man onsker zi indfore, er ‘dansk Ret”’, och ett sådant påstående kunde ha “en vis agitatorisk Betydning og viere Udtryk for en moralsk Overbevisning”. Då man påstod, att verklig praxis inte var “dansk Ret”, så hade detta dock ingen betydelse för “det praktiske Livs Folk”, och ett sådant påstående var i själva verket vilseledande och kunde förorsaka skada.' Bang-Jensen synes närmast förespråka en utredning av olika alternativ som rättsvetenskapens uppgift: "... der Pindes ingen anden \ej til at tncfie en rationel Aigorelse i Sporgsmaalet, end at man törst og tremmest toretager en r/rkelig indgaaende Undersogelse over Interesserne hos de direkte Parter, hos andre indirekte interesserede og tor Samtundet i Almindelighed, og yderligere undersoger, hvilke Virkninger torskellige Ordninger vilde have”.' " Påståendet om intresseavvägningen kunde ses som ett uttalande till förmån för den äldre realismen, om man inte samtidigt beaktade de riktningar, som Bang-Jensen i sin bok kämpade mot. Enligt författaren använde man sig av r\'å typer av otillåtna argument, både då man argumenterade för “dansk Ret” i den “mystiske, uvirkelige Betydning” om hurudan rätten borde vara, och också när man talade om en eventuell, ny lagstiftning.' ’ “Begreppsjurisprudensen”, “de ‘begrebs- eller konstruktionsjurisprudentiske’ Argumenter” fördömdes naturligtvis på sedvanligt och föga originellt sätt med hänvisning till Schweigaard, trots att författaren endast i undantagsfall hänvisade till nordisk litteratur.""’ Det intressanta är, att den andra typen av otillåtna argument består av “etiske Postulater, i det ordet etisk tages i en meget vid Benådning”. Lika litet som man kunde nöja sig med “etiske Postulater”, kunde man heller “nojes med at fremfore nogle tilfaldige okonomiske Betragtnirigei\ eller, som det saa ofte sker, Postuhiter om, at f. Eks. Prisen paa nogle Varer ‘aldeles ingen samfundsma^ssig Interesse har', eller at man ‘ikke kan undv^ere’ et eller andet, eller at en vis Ordning Vilde fore til ska.’bnesvangre Resultater’ el. 1.”."" Man kan säga, att Bang-Jensen förde ert trefrontskrig mot den konstruktiva riktningen, mot den naturrärtsligt färgade argumentation med ‘etiska postulat’, somförekomi dansk doktrin från Bornemann och Goos till Vinding Kruse och mot de ofta ytliga ‘reella överväganden’, som var centrala i den äldre realismens argumentation. Bang-Jensen framhöll själv svensken Gunnar Myrdal som sin vetenskapliga förebild, och han sade sig försöka “at anvende den samme Metode indenfor Juraen, som Myrdahl (!) med saa stort Held har anvendt indenfor Nationalokonomien 177 Baug-Jeusen, s. 163 f. 178 Biing-Jemi’n, s. 179 BiiNg-Jenseii, s. 16-^. 180 Bang-Jensen. s. 166 11. och .s. 166 not 6. 181 Bang-Jensen. s. 164 och 178. 182 Bang-Jensen. s. 41 not 1 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=